EmilMarklund

Min fader är en finsmakare när det kommer till julgranar. Han inleder redan när hösten börjar nalkas med att spana för att sedan ta steget in i skogen under oktober och hugga dem innan snön lägger sig. Granarna, brukar vara 4-5 st till antalet, samtliga håller bra mycket bättre klass en de man kan köpa.

Jag och Madde hade väldigt frivilligt tagit på oss att hugga julgran till korridoren. Inte med samma krav på oss själva som farsan men helt klart motiverade för uppgiften. Det hela började mindre bra med att jag glömde min kamera, ni som känner mig vet att det blev en löptur tillbaka!


Julgransjakt.

I skogspartiet ned mot Nydalasjön var det vackert. Snön låg fridfullt på träden, snön lyste upp och tystnaden var total. Ingen av de stackars granarna anade vad som var på gång.
Madde hade riktiga vinterskor så hon fick göra spåra. Alla mina mera "naturskor" är kvar hemma i Ske. Efter ett tag tyckte jag att vi hittat en rätt så fin gran, problemet var bara att vi var tvingade att såga av den på mitten. Detta hade vi inte riktigt hjärta till så vi kämpade vidare, nåväl gick vidare. En stund senare hittade dock Madde en i bra storlek med täta grenar så den fick det bli.


Madde i färd med att såga ner vår gran.


Jag med granen och vår nyinköpta "korridorssåg" ;)

Det var allt om granen, det stora elddopet blir eventuellt på söndag om min grandmeister till granhuggare och pappa kommer hit tillsammans med mamma och mina IKEA-grejer. För en sak är då garanterad, min pappa och de flesta med honom är mer intresserad av granar än IKEA.