Ledig men ändå inte!
Jag är ledig men har hela tiden något för mig. Klagar inte alls för det finns helt enkelt lite för mycket trevligt folk i min omgivning som vill göra roliga saker =) Ikväll blir det fest, en fest där många är inne på sluttampen eller i alla fall andra halvan av lärarprogrammet. Vad passar då bättre än att bjuda på ett kort från Hectos inspark 2007 med faddrar och nollor från Umpes brännbollscup?!
Hoppas alla får en bra kväll för det har jag tänkt ha!
"Ja det var en kväll i maj, då när (för)sommaren är som bäst"
♥
Saknad.
Sitter och skriver på en sammanfattning om Hanna Arendts syn på utbildning, borde egentligen ha gjort den klart för längesen och istället läst på till morgondagens seminarium. Plötsligt slår det mig att jag mycket hellre skulle göra något fysiskt arbete tillsammans med farfar som på den gamla goda tiden.
Till hösten är det fem år sen han gick bort, farfar alltså. Inom mig kommer det alltid att finnas en stor saknad men ibland kommer saknaden av de där små sakerna som vi gjorde fram. Exempelvis skulle jag kunna betala en stor slant för att få hugga ved med han och kusin Jim, sätta potatis, knippa hö, fixa till det gigantiska trädgårdslandet - you name it! Bara för att få lära mig saker av en man som under hela sitt liv arbetat med kroppen och brukat jorden. När jag tänker på hur stor skillnad det är mellan mitt liv och farfars inser jag vilka astronomiska skillnader det är trots att det "bara" skiljer/skiljde två generationer och 56 år mellan oss. Hade jag haft något digitalt kort på farfar hade jag infogat detta här men han lämnade jordelivet en månad före jag skaffade min första digitalkamera.
Men men, tiden har sin gång och jag antar att min uppgift här i livet just nu är att skriva lite mer och lyssna på musik samt peppa för St Patricksday på onsdag. Ta hand om varandra och tiden tillsammans (från en smått sentimental Emil vid midnatt en måndagkväll).
Till hösten är det fem år sen han gick bort, farfar alltså. Inom mig kommer det alltid att finnas en stor saknad men ibland kommer saknaden av de där små sakerna som vi gjorde fram. Exempelvis skulle jag kunna betala en stor slant för att få hugga ved med han och kusin Jim, sätta potatis, knippa hö, fixa till det gigantiska trädgårdslandet - you name it! Bara för att få lära mig saker av en man som under hela sitt liv arbetat med kroppen och brukat jorden. När jag tänker på hur stor skillnad det är mellan mitt liv och farfars inser jag vilka astronomiska skillnader det är trots att det "bara" skiljer/skiljde två generationer och 56 år mellan oss. Hade jag haft något digitalt kort på farfar hade jag infogat detta här men han lämnade jordelivet en månad före jag skaffade min första digitalkamera.
Men men, tiden har sin gång och jag antar att min uppgift här i livet just nu är att skriva lite mer och lyssna på musik samt peppa för St Patricksday på onsdag. Ta hand om varandra och tiden tillsammans (från en smått sentimental Emil vid midnatt en måndagkväll).
Ett favoritkort får bli en försenad smällkaramell!
Har av någon anledning alltid gillat detta kort på Magnus och Sunk från våren 2008 då vi firade att vår praktik var slut. Fantastiskt försommarväder och en kall öl med två härliga grabbar! Ingen av dem läser numera med mig Umeå och jag saknar dem båda!
Kortet är inscannat men jag tycker att kvalitén blev riktigt bra (tack för lånet av scannern Kim)
Godnatthumor!
När jag skulle käka middag idag började "Polisskolan 4 - Citizens on patrol" på Tv6. Följande klipp, om du kollar från 3:03 fram till slutet fick i alla fall mig att dra på smilbandet =D Minns tillbaka när jag och Honken såg alla polisskolan på VHS hos han i Tjärn under 90-talets glada dagar. Har du tid kan du kolla på hela klippet då det är lite roligt när de jävlas med Proctor under första delen! Enjoy!
Har för övrigt varit skönt med en väldigt lugn kväll måste jag säga =) Ta hand om er där ute!
Från I 19 till P 5.
En kall höstdag som denna tänker jag mig tillbaka 4 år då vi varje morgon i Boden promenerade ca 2 km från I 19 till P 5 för att genomgå vagnsutbildning på stridsfordon 90. Aldrig har jag lärt mig så mycket om något som jag mest troligt aldrig kommer att ha nytta av i livet. Får jag nytta av det har jag antingen fått en knäpp och sökt utlandstjänst (något jag starkt betvivlar) eller också står "ryssen" eller någon annan och knackar på vid gränsen (vilket innebär att vi är körda ändå) =P Avslutar med en bild som jag stulit från någon sida, vi kanske inte gick i lika sluten formation på vägen till P 5 men traska gjorde vi i mängder =P
Tre år sedan.
För tre år sedan var man i Bangkok, på väg ut på en längre resa.
Varför kändes det mer intressant än att skriva en skituppgift om "skolvägar"?
Har skrivit hälften och på två timmar ska jag vara klar, för då blir det en eller två öl på Nh!
Hinner jag kommer det fler inlägg under närmsta timmen ;)
PysselEmil.
Inser att jag nog tror att jag ska hinna med lite väl mycket på detta jullov men känner ändå ingen panik, jag tar det som de kommer! Sitter just nu och pysslar till musik som jag lyssnade till på detta årtusendets första 2 stapplande år, nostalgi. Bläddrade lite i ett urklippsalbum och hittade mitt tidkort från slutövningen i Norge. Inser att man har det bra nu för tiden jämfört med när man låg ute i fält under nästan 3 veckor och bla sov 10 timmar på fyra dygn. Det var dock i ett väldigt vackert landskap, i alla fall under slutet av Cold Response då solen behagade att kasta sina strålar över landskapet kring Narvik. Lumpen kommer jag aldrig att ångra men är nog det sista jag skulle utsätta mig för igen.
Hade jag suttit vid min egen dator hade en fet landskapsbild fått avsluta detta inlägg men nu är jag vid morsan och farsans.
Hade jag suttit vid min egen dator hade en fet landskapsbild fått avsluta detta inlägg men nu är jag vid morsan och farsans.
Nostalgi och glädjetårar.
Följande film som min gode vän Jonathan (från tiden i Boden) lagt upp på youtube fick mig nästan att gråta glädjetårar. Inombords blev jag överväldigad av en nostalgivåg och på mitt yttre reste sig en gåshud. Filmklippet som kommer är inspelat i augusti 2005 då vi var på 10 dagars fjällmarsch i Arjeplogsfjällen, vi hade gjort ganska precis halva värnplikten men värmde ändå upp inför MUCK med lite "muckar twist". Självklart måste ju sex st hormonstinna karlar jucka lite på varandra efter 8 dygns isolering på fjället (men hur ska man annars dansa?). Notera dansmovet Kollin (han längst till höger) gör mellan 35-38 sekunder, kanske något för dansgolvet på krogen? Kolla också in hur jag är på väg att börja dansa limbo när filmen slutar!
Detta värmer i decemberkylan som just nu gärna hade fått vara lite kallare, vi vill ju inte att all vår fina snö ska försvinna! Nu måste jag styra upp lite om vad jag ska säga på vår 40 minuters presentation av vårt läromedel imorgon.
Sov gott!
Smygen efter millenieskiftet.
När jag var liten spelade jag rätt mycket femkortspoker med min gode far som då väldigt ofta drog "smygen" i hopp om att få bättre kort (dvs att ha korten på hög och sakta dra dem i sidled för att se vad det är). Idag gick jag in på studera.nu för att dra min "smygen" idag 15 år senare. Den går ut på att scrolla ned sakta på sidan "Dina meriter" för att se om den senaste kursens betyg registrerats, oftast blir det en besviken suck men just denna dag hade det hänt något, Jag fick VG på praktiken och lämnade datorn med ett leende på läpparna för att äta sill och potatis till middag.
Om jag vore er skulle jag hålla intensiv koll på denna blogg under de närmaste timmarna då en väldigt exklusiv intrevju har ägt rum. Med vem väljer jag för tillfället att mörka men ni kommer inte att bli besvikna.
Om jag vore er skulle jag hålla intensiv koll på denna blogg under de närmaste timmarna då en väldigt exklusiv intrevju har ägt rum. Med vem väljer jag för tillfället att mörka men ni kommer inte att bli besvikna.
En blick tillbaka.
Idag när jag cyklade i det underbara vårvinter vädret kom jag att tänka på en militärövning i Tåme under slutet av grundutbildningen för tre år sedan. När jag insåg att det var tre år sedan fick jag ångest, tiden går så otroligt snabbt när man ser tillbaka på det som hänt. Direkt ur minnet är det här mina senaste 4 år:
Mars 2007: Slutet på resan, dagens datum den 16/3 spenderades i Singapore och var ingen hit alls. Blev bättre när vi tog oss till Kuala Lumpur i Malaysia.
Mars 2006: Slutövningen - Cold Response i Norge, många bra minnen - vädret under andra halvan av övningen samt att det närmade sig MUCK. Givetvis en del sämre också, bra exempel är vita bönor i konservburkar och det förbannade skruvandet med halkskydden på 90:an.
Mars 2005: Slutet på grundutbildningen, ännu mer minnen - Karlsson. Norlund. Elmberg. Forsberg. Mäki. Bäcklund. mfl. Inget man skulle göra om men det gav mig väldigt mycket.
Mars 2004: Sista året på gymnasiet, rätt mycket arbete med vårt projektarbete - Hur människor reagerar i olika situationer ? som skulle vara klart till någon gång i April. Skulle gärna bränna en kopia på filmen som jag gissar att Lisa har kanske ?
Längre tillbaka än så minns jag inte särskilt mycket men de senaste åren har varit mer händelserika. Hoppas det är bra med alla som läser, nu ska jag ta och söka mig till sängen i mitt välstädade rum. Imorgon har vi vårt sista seminarium av ett 10-tal, är väldigt less på att läsa texter och sedan diskutera. Överslagsräknade att vi på vår kurs i Sociala frågor haft över 2000 sidor kurslitteratur, det är för mycket !!
Mars 2007: Slutet på resan, dagens datum den 16/3 spenderades i Singapore och var ingen hit alls. Blev bättre när vi tog oss till Kuala Lumpur i Malaysia.
Mars 2006: Slutövningen - Cold Response i Norge, många bra minnen - vädret under andra halvan av övningen samt att det närmade sig MUCK. Givetvis en del sämre också, bra exempel är vita bönor i konservburkar och det förbannade skruvandet med halkskydden på 90:an.
Mars 2005: Slutet på grundutbildningen, ännu mer minnen - Karlsson. Norlund. Elmberg. Forsberg. Mäki. Bäcklund. mfl. Inget man skulle göra om men det gav mig väldigt mycket.
Mars 2004: Sista året på gymnasiet, rätt mycket arbete med vårt projektarbete - Hur människor reagerar i olika situationer ? som skulle vara klart till någon gång i April. Skulle gärna bränna en kopia på filmen som jag gissar att Lisa har kanske ?
Längre tillbaka än så minns jag inte särskilt mycket men de senaste åren har varit mer händelserika. Hoppas det är bra med alla som läser, nu ska jag ta och söka mig till sängen i mitt välstädade rum. Imorgon har vi vårt sista seminarium av ett 10-tal, är väldigt less på att läsa texter och sedan diskutera. Överslagsräknade att vi på vår kurs i Sociala frågor haft över 2000 sidor kurslitteratur, det är för mycket !!
Tänk om..
..man bara kunde få lämna detta decembermörker och åka ut på en halvårs resa igen. Inga förplikterser, bara att ta dagen som den kommer, se så mycket som möjligt samt att ta hand om sig själv och de man reser med. Satt just och pratade med Ellen på MSN som äntligen ska ut och resa. En del av mig säger skippa skolan och hänga med, under tiden som förnuftet säger tvärtom.
Idag kl 13 hade solen växlat mellan sina två nuvarande lägen dvs från gryning till skymning - finns ingen dag.
För lite mer än ett år sedan kunde skymning och solnedgång vara något skönt. Solen var på väg ned efter 12 timmar av stekande hetta. Vi hade underbara solnedgångar på Lonely beach - Koh Chang, dessa avnjöts med en BBQ-middag för ca 20 kr, ett gott sällskap och ca 25-30 grader i skuggan.
Jag vill tillbaka.
Idag kl 13 hade solen växlat mellan sina två nuvarande lägen dvs från gryning till skymning - finns ingen dag.
För lite mer än ett år sedan kunde skymning och solnedgång vara något skönt. Solen var på väg ned efter 12 timmar av stekande hetta. Vi hade underbara solnedgångar på Lonely beach - Koh Chang, dessa avnjöts med en BBQ-middag för ca 20 kr, ett gott sällskap och ca 25-30 grader i skuggan.
Jag vill tillbaka.
Ibland känns minnen som igår.
Avslutade gårdagskvällen med en MSN-konversation med min lumparkompis Lindkvist som bor nere i Strömstad, givetvis kom lite minnen upp och sådär. Vidare idag efter vårt semenarium var vi några som åt lunch tillsammans. Efter den gled samtalet in på militären genom Anton och Magnus. Jag kände efter ett tag att jag var tvungen att slita mig hemåt för att mysa med tegelstenen.
När jag så trampar med min flaggbeklädda cykel och befinner mig i höjd med SLU så inträffar följande: Jag ser en bekant siluett bakifrån. Sekunden senare slits jag mellan att bara trampa vidare eller den halvpinsamma situationen att titta tillbaka (om det inte är någon man känner). Nyfikenheten är dock en ganska stor del av min personlighet så jag vänder mig om och får se min gamle lumparkompis Kristoffer Storuman-Truman Johansson. En konstig känsla då jag under de senaste 16 timmarna redan pratat om militären två vändor.
1 ½ år sedan senast, det kändes som i förrgår. En snabbgenomgång om vad man gör nu och vad man gjort sedan MUCK. Innan samtalet fortsatte med glada minnen från svunna tider. Truman var sig lik och i högform. När jag sedan fortsatte min cykeltur hem fylldes jag av ny energi, kändes som jag sovit 8 extra timmar.
Ibland bygger man upp förväntningar på att personer som man inte träffat på länge att de ska vara precis som för X antal år sedan. Jag antar att det var detta jag gjorde med Truman och att bara höra hans breda dialekt gjorde att jag blev glad inombords. När han sedan berättade saker som jag själv glömt blev det hela ännu bättre.
Små saker i vardagen som gör livet värt att leva, en annan är att det kom ca 10 cm snö i natt.
Hmm.
51600 timmar, tack för allt !
"It's not easy, nothing to say 'cause it's already said. It's never easy."
Det är tungt just nu.
Riktigt tungt.
"It's not easy, nothing to say 'cause it's already said. It's never easy."
Det är tungt just nu.
Riktigt tungt.
Kriget.
Det fanns en tid då Ingvar Carlsson var statsmininster. Då Sverige grävde brons i USA och Foppa gjorde en läcker dragning på Corey Hirsch. Det enda vettiga som gick på TV:n var MacGyver på svt och den "nya" serien Arkiv X. Sovjetunionen fanns inte längre utan det var Ryssland som gällde samtidigt pratade vi om EG:s vara eller inte vara. I Rwanda dog det folk som aldrig förr i ett fruktansvärt folkmord. Nirvana med Kurt Cobain var det man lyssnade på och mitt super nintendo gick varmt med spel som Mario Bros World (4), Double Dragon och Zelda.
Vi hade vapen i plast som då betydde mer för mig än vad min dator och mobil gör tillsammans idag. Mitt favoritvapen var en M16 i plast, det enda problemet var att pipan på båda (jag hade två) gick av ganska snabbt. Fantasin utgjorde det mesta men också inspiration från TV, film och dataspel. Det vanligaste var att vi delade in oss i två lag och det gick helt enkelt ut på att döda alla i det andra laget. Vi hade också inslag som "capture the flag" (långt innan CS) och "alla mot alla". Ibland kunde man ligga på ett ställe och vänta i 20 minuter, gömd i ett dike. Bara för att få nöjet att överraska någon i det andra laget med ett "PANG" alt. ett "TRRUO" (som en kulspruta).
Tiden jag försöker beskriva med egna minnesbilder är början till mitten av 90-talet.
För mig överskuggades allt detta av en sak:
.Krig.
Under större delen av 90-talet utkämpade vi ett krig. Barnen från stan och förorterna hade lekparker med Skeppsbrott, Kull och Kurragömma med dunk. Vi hade en enda lek - Krig.
Visst hände det att vi lekte andra lekar också men bara om "tjejerna" var med.
Emil Marklund. Jim Andersson. Adam Homkvist. Markus Wikman. Stefan Johansson och Andreas Lagerhjelm.
Vi 6 med tyngdpunkt på de första 3 utgjorde basen i krig-gänget.
Det vi hade att som lekplats var ett område på 3 hektar med lador, diken, buskar, en verkstad, maskinhall, 2 logar och framförallt - en övergiven ladugård. Ägaren till alltihop var min farfar som engagerade sig och hjälpte oss bla att göra säkra rep så vi kunde klättra upp på en del ställen.För er som inte lekt krig kan man förklara det som en "överraskningslek" där det gäller att se de andra innan de ser dig.
För mig överskuggades allt detta av en sak:
.Krig.
Under större delen av 90-talet utkämpade vi ett krig. Barnen från stan och förorterna hade lekparker med Skeppsbrott, Kull och Kurragömma med dunk. Vi hade en enda lek - Krig.
Visst hände det att vi lekte andra lekar också men bara om "tjejerna" var med.
Emil Marklund. Jim Andersson. Adam Homkvist. Markus Wikman. Stefan Johansson och Andreas Lagerhjelm.
Vi 6 med tyngdpunkt på de första 3 utgjorde basen i krig-gänget.
Det vi hade att som lekplats var ett område på 3 hektar med lador, diken, buskar, en verkstad, maskinhall, 2 logar och framförallt - en övergiven ladugård. Ägaren till alltihop var min farfar som engagerade sig och hjälpte oss bla att göra säkra rep så vi kunde klättra upp på en del ställen.För er som inte lekt krig kan man förklara det som en "överraskningslek" där det gäller att se de andra innan de ser dig.
De gamla svinstiorna i ladugården, tyvärr är halva riven (inte denna del). Otroligt avkopplande att bara gå in ta 3 djupa andetag och känna alla minnen skölja över en.
Vi hade vapen i plast som då betydde mer för mig än vad min dator och mobil gör tillsammans idag. Mitt favoritvapen var en M16 i plast, det enda problemet var att pipan på båda (jag hade två) gick av ganska snabbt. Fantasin utgjorde det mesta men också inspiration från TV, film och dataspel. Det vanligaste var att vi delade in oss i två lag och det gick helt enkelt ut på att döda alla i det andra laget. Vi hade också inslag som "capture the flag" (långt innan CS) och "alla mot alla". Ibland kunde man ligga på ett ställe och vänta i 20 minuter, gömd i ett dike. Bara för att få nöjet att överraska någon i det andra laget med ett "PANG" alt. ett "TRRUO" (som en kulspruta).
Inte nog med att vi klättrade, sprang etc. Sveriges största väg = E4:an gick dessutom rakt igenom vårt krigsområde. På bilden är ladugården som stod i centrum för det mesta, den hade då också en utbyggnad med loft som gick rakt ut mot vägen (där den blå släpen står på bilden).
En bra position, bara att öppna luckan och vänta. Tråkigt nog visste ju alla om de små bra ställena.
Mer än en gång har man blivit skjuten från diket/bäcken på bilden och mer än en gång har man skjutit folk därifrån också.
Gamla stallet och lekstugan. Några gånger använde vi lekstugan som "weapon shop".
En bra position, bara att öppna luckan och vänta. Tråkigt nog visste ju alla om de små bra ställena.
Mer än en gång har man blivit skjuten från diket/bäcken på bilden och mer än en gång har man skjutit folk därifrån också.
Gamla stallet och lekstugan. Några gånger använde vi lekstugan som "weapon shop".
Öppna landskap. Få förunnat att få en uppväxt med de möjligheter vi hade till att leka utomhus.
Ibland önskar jag att året var 1991 och vi just börjat leka krig. Allt var så enkelt. Det största av ens problem var vad mamma skulle säga när man lyckats få hål på de redan hårt lagade jeansen. En tid som aldrig kommer igen, en tid som inte är dokumenterad på något sätt. En epok som bara finns i form av minnesbilder hos 6-10 pojkar som numera är män.
Kort sagt, utan kriget hade mina barndomsår varit bra mycket tråkigare och jag hade nog inte riktigt varit den jag är idag. Jim, Adam och alla andra som var, jag hoppas att ni läser detta. När ni gjort det, skriv en kommentar om era minnen.
På vintern, när vi inte kunde leka krig så körde vi skoter och spelade landhockey. Det är dock en helt annan historia som vi spar till en annan gång.
Ibland önskar jag att året var 1991 och vi just börjat leka krig. Allt var så enkelt. Det största av ens problem var vad mamma skulle säga när man lyckats få hål på de redan hårt lagade jeansen. En tid som aldrig kommer igen, en tid som inte är dokumenterad på något sätt. En epok som bara finns i form av minnesbilder hos 6-10 pojkar som numera är män.
Kort sagt, utan kriget hade mina barndomsår varit bra mycket tråkigare och jag hade nog inte riktigt varit den jag är idag. Jim, Adam och alla andra som var, jag hoppas att ni läser detta. När ni gjort det, skriv en kommentar om era minnen.
På vintern, när vi inte kunde leka krig så körde vi skoter och spelade landhockey. Det är dock en helt annan historia som vi spar till en annan gång.
