EmilMarklund

Förutom att jag funderar över hur jag ska bli ekonomiskt oberoende och vägen dit så är jag väldigt nöjd med mitt liv just nu. Känns bra med julfirande som inleddes redan igår med en "julfest" på två med Bergström där tomten kom en gång i timmen. Kändes som någon sorts jackpot man aldrig upplevt i barndomen, då satt iof Arne Weise i TV-rutan så jag antar att det slutar lika. Hemma i Tjärn ligger dock både julstämningen och snön lite tätare än i Umeå och jag peppar en månad utan universitetet med andra upptåg och äventyr. Jag kanske till och med överraskar och börjar blogga allt mer frekvent, man vet aldrig!

Hej alla:) I veckan har vi historielärare fått en hel vecka till att skriva vår VFU-rapport. Min är redan i princip klar (fattas ca 4 av 20 sidor) så jag anser mig själv vara ledig denna vecka. En välbehövd ledighet under en intensiv höst vill jag lova. Ska därför använda tiden till att göra sånt jag blir glad av dvs. hänga med Linn och vänner, spela spel och pyssla på här hemma :D Vet att närmsta två månaderna säkert kommer att bli intensiva också med mycket plugg fram till, under och efter jul. Ska ju en sväng till Italien på EU-ungdomskonferens med praktikskolan (Kaplan) mellan 8-17 januari, det känns väldigt intressant men vi har inte fått mycket information! Ha en fin advent allihop och nu håller vi tummarna för att snön får ligga kvar!

Då ringer min väckarklocka imorgon! Söker lite medlidande i höstmörkret och en praktikplats i Umeå till våren ;)

En perfekt dag för mig som älskar lustiga sammanträffanden, så BRING IT! :) Har avverkat seminarium och resten av dagen skall användas till planering till BFB imorgon! Nej, jag tror det får bli ett träningspass nu innan helgen också. Kommer ju att vara i Skellefteå under de närmsta tre veckorna så träningen blir nog lidande (älskar att skriva om träning och känna mig som en sånn där inne/modebloggare, snart kommer mobiluppladdningar på vad jag har på mig idag också!). Simma lugnt, allesammans!

Sjukt förresten att det är mitten av november men mer känns som början av oktober. Växthuseffekt á la 2011!

Vet inte riktigt vad som händer den här hösten?! Tiden bara flyger fram och nu var det november, denna höst räknas helt enkelt inte i dagar utan i veckor och tentor. Har redan hunnit med 4 st, vilket är det man brukar ha på ett helt läsår i vanliga fall. Det går dock bra och jag trivs! Förra veckan var veckan när allt hände så jag hoppas att denna vecka ska vara lugn fram till lördag då vi har inflyttningsfest med det hemliga/tolka fritt temat BFB. Ska bli väldigt intressant att se alla tolkningar! Fram tills dess ska jag träna, socialisera, skruva mera IKEA-grejer (man får aldrig nog :P) och förbereda lite kalla kriget till en historia A som jag ska ha på praktiken.

Hela grejen med praktik känns lite passé! Ska vara på min gamla gymnasieskola hos min gamla filosofilärare och tillika klasskamrat från religionen. Vi kommer garanterat ha långa djupgående metoddiskussioner men just grejen att ha praktik känns lite väl 2007 (eller 2008, 2009). Nåväl det är bara 3 veckor och med denna hösts tempo borde det vara över innan det ens har börjat. Aja, slut på denna osammanhängande uppdatering "out of the blue". Vill blogga mer! Vill jävligt mycket mer men det gäller att hitta tiden, orken och motivationen också. Tills dess; vi ses på facebook :)

PS: Jag och Per följer nu andra världskriget i realtid på twitter --> RealtimeWWII, häng med du med! :)

Ville bara skriva att jag är nöjd med livet just nu, känner att jag inte kan klaga på något:) "The beast" till historiakurs börjar lugna ned sig lite, jag och Linn har fått omtapetserat så att lägenheten börjar likna ett hem, håller igång bra med träning på IKSU, är omgiven av fantastiska människor (både de närmsta och de i utkanterna av bekantskapen) och känner att precis så här ska livet vara när det är bra. Utan att låta frireligiös (och innan batteriet på denna gamla PC dör) säger jag: Tack alla för att ni gör mitt liv, skulle bara finnas massor med mer tid tycker jag :)

Tror jag skulle vara världens sämsta projektanställd i och med att jag alltid har något "pysselprojekt" going som inte blir klart. Nu sitter jag med en fotobok kombinerad krönika om 2009, använder bloggen lite för att hålla koll på vad som hände! Konstaterar att jag var bättre på att blogga tidigare och att jag också fick mer kommentarer, kanske finns ett samband mellan uppdateringsfrekvens och kommentarer? Eller också är jag helt enkelt tråkigare these days? :)

Blir man allt när man läser artiklar som den här. Hoppas det ger mig pluggmotivation för resten av dagen! Less på att sitta med instuderingsfrågor och grejer, vill bara ha helg och hänga med vänner :) That's what I like liksom!

Är tillbaka med en vardag som består av ca 40 timmars historialäsning varje vecka, väldigt lärorikt men tråkigt att inte ha mer tid över till annat. Kan sakna de kurser där man gick på en föreläsning 2 timmar 2 dagar i veckan och läste lite 1-2 timmar per dag, those days are gone. I alla fall denna termin! Har under senaste veckan dragits med en seg förkylning (som alla andra), den håller dock på att ge med sig och igår var första gången jag kunde träna :)

Har också varit lite nollningsinblandad på sistone, jag och DB blev bjudna på surströmmingen för att vi höll i film och spelkvällen, vilket vi hade gjort ändå :) Surströmmingen var riktigt kul och vi var 6 pers. som hade ett litet gamling bord, jag och Jocke körde också traditionsenligt en surströmmingsrensning för alla som aldrig ätit det tidigare! Jag var rensare och Jocke surströmmingen ;) Hann också med en sväng till Skellefteå och fira Linnea som fyllde 2, under mina 30 timmar i staan han jag också till morfar och visa lite urklipp och bilder från resan samt klippa lite gräs (han fyller ju 86 och har hus trots en stroke i våras), hänga med Erik, Rikard och Bill - lite brädspel och kul att ses igen, slappa i stugan, kolla in Kim ch Tommys nya hus på MB och säga hej till söta Ella så ja det var ett intensivt besök :) I helgen har jag och Linn en av de första nyktra helgerna sen vi kom till Umeå. Igår överraskade Linn med en tre rätters på hemmaplan med en riktig meny och allt :D Mycket gott! Idag blir det plugg, sedan lite stan, Dalen-Linköping och födelsedagskalas hos Alle sen är nog även denna helg slut snart :P

Det var en liten uppdatering från min vardag, trivs väldigt bra och är omgiven av härliga och roliga människor, synd bara att man träffar samtliga; från flickvän till vagt bekanta för lite då det finns för lite tid! Vore härligt om man kunde socialisera för att sedan jobba lite när man hade lust, t.ex. helg 5 dagar i veckan och en arbetsvecka på 2 dagar. Undra vad nationalekonomerna skulle säga om det?

Befinner mig i ett kontrollerat kaos. Känner att jag har massor att plugga och lära mig innan fredag då det är tenta. På samma gång vet jag att om man misslyckas denna gång kommer en andra chans och det är inte hela världen. På ett sätt är det tur att vädret utomhus ger en pluggpepp. Ska försöka hinna träna lite och upprätthålla någon form av vardagsliv sen på fredag är det ju den årliga surströmmingssittningen och det är ju alltid något att se fram emot :) Det var en liten kort uppdatering, nu ska jag ge mig i kast med McKay, hell yeah!

Att köpa frukt är ett konstigt fenomen i meningen att man inte har en aning hur det smakar. Jag tycker att man alltid drabbas av två känslor "åh hade jag vetat att de var så här goda hade jag köpt fler" alternativt "hade jag vetat att de varit så här dåliga hade jag inte köpt några alls. Sitter just nu och tuggar i mig en torr apelsin i bitterhet av att microköerna här på universitetet var så långa!

Då var det vardag igen; för första gången på väldigt länge ska jag ha vardag i ett halvår och det känns fin fint! Har under de senaste fyra veckorna (då jag inte skrivit här) lämnat byggen för mest troligt sista gången, skrivit hemtenta med Josef (och 3 veckor senare när vi fick tillbaka den blivit behörig lärare i religion), kommit ganska bra på plats i lägenheten med Linn, haft besök av föräldrarna en helg, lekt fejkinflyttningsfest med de som var här tidigt, kollat så att NH varit sig likt, köpt den tyngsta kurslitteraturboken jag någonsin kommer att läsa (drygt 2,5 kg) och mycket annat. Har tenta nästa fredag men ska försöka vara duktig under dagtid så att kvällarna kan spenderas till sånt som är roligare :) Det var en uppdatering från mitt liv, nu när det är vardag ska jag också försöka att skriva lite mer på denna lilla blogg! Nu peppar jag historieläsning, IKSU, spelkvällar, lite NH, Linn och vänner, god mat, ett sunt liv osv. :P Tjing för denna gång :)

Med endast en arbetsdag kvar på byggen, mest troligt för alltid känns det bissart bra. Har varit där 6 st somrar, känner att jag kan det jag vill kunna och vill gå vidare med något annat. Det årtal sommarjobbarna varit födda har också sjunkit med åren men Emil har bestått :P Första sommaren var vi födda -68, -83, -85, -85, -85, -86, -86, -87, -87. I år är motsvarande siffror -85, -88, -89, -89, -90, -91. Förutom att vi blivit mindre folk så känner jag mig dessutom lite som gamlingen i sällskapet även om jag trivs bra med de nya sommarkidsen också!

Jag får inte heller avsluta jobbet med flaggan i topp, höll på att fixa en färgavdelning i topptrim men måndagens färgbeställning gjorde att dessa planer grusades rejält. Tillsammans med den beställning fanns en till, ungefär lika stor, beställning. 6 pallar med färgburkar där hälften var vårat och andra hälften tillhörde någon annan butik/beställare (oklart vilken/vem). Jag har därför ägnat dagen till att plocka om dessa pallar på lagret, slitsamt för ryggen men bra då jag kunde lyssna på musik. Skulle lätt kunna jobba en sommar som plockare om det var på ackord ;) Hatar att arbeta i handels för att man är i händerna på leverantörer, transporter och folk som sitter så långt ifrån fotarbetarna att de inte vet hur det funkar. Här ligger läraryrket på plus, ge mig en läroplan och lite dikussioner i ämneslag sen är det bara att köra :D

På tal om gamlingar så läste jag igår ut min sommarbok Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, bortsett från vissa guldkorn var den inte alls jättebra eller för den delen rolig. Det roligaste med hela boken hittar ni på omslaget där Lasse Berghagen deklarerar "Den roligaste boken jag läst", misstänker att han läst ungefär lika många böcker i vuxen ålder som min far (om travprogram kan adderas ihop till en bok). Nej nu ska jag köra lite kvällsträning och peppa mig själv för sista arbetsdagen innan Underbara Umeå :)

En gråmulen dag i augusti anser jag att mitt bloggsommarlov är avverkat även om det förhoppningsvis finns kvar några fina dagar av sommaren 2011.

I dag, den 5:e augusti är det exakt 2 veckor sedan terrordåden i Norge signerade Anders Behring Breivik utfördes. Detta inlägg kommer att presentera mina tankar och reflektioner efter dåden, minst lika mycket för min egen skull som för dig som läser dessa rader.

Tidigare denna morgon läste jag igenom listan med de döda i dåden som publicerats på DN.se (och säkert andra tidningar också). 77 namn. Sjuttiosju personer mellan 14 och 61 år gamla med en bred majoritet av dessa under 20 år som lämnat jordelivet inom loppet av några timmar. Av respekt till offren ville jag läsa igenom listan, men kände samtidigt hur hemskt det är att alla individer blivit marginaliserade till just namn på en lista med 76 personer som gått samma öde till mötes. Samtidigt skrivs det i medier runtom i Norge, Norden, Europa och Världen spaltmil om dåden, dels för att vi vill förstå men också för att tidningar ser sin möjlighet att öka lösnummerförsäljningen (kapitalismens snurra vilar aldrig, trots terrorattacker).

Just viljan att förstå, att få ett svar på frågan varför? är alltid viktigt för alla i alla sammanhang. Kring varförfrågan bygger vi vår vardag och lever vårt liv. Hur ska man sedan reagera om svaret på "varför?" inte är det önskade. A B B är, med de fakta som presenterats så här långt, ingen psykopat. I mina ögon är han en övertygad högerextremist som lät målet helga medlen och gjorde det som utifrån hans världsbild och kapacitet var det enda rätta; en attack mot den misslyckade politikens hjärta.

Att isolera denna händelse med epitetet "en galnings verk" vore bland de värsta utvägarna, detta gjordes bl.a. med lasermannen i Sverige på 90-talet och utan att gå in särskilt djupt är det lätt att hitta likheter mellan John Ausonius och Anders Behring Breivik. Att avskriva något som "ett vansinnesdåd" när det finns ett bakomliggande motiv är som att sopa brödsmulor under mattan när man storstädar. Några exempel på vansinnesdåd är snarare de som inträffade i Stockholm sommaren 2003 när en man gick lös med ett järnspett i Åkeshov och dödade en person samt skadade sju efter att han hört röster. Hur ska man då bemöta en terroraktion likt den i Norge?

Självklart finns det inget rätt svar på frågan, det är nog den delen jag funderat mest på efter attackerna både som "privatperson" samt hur jag skulle lägga upp diskussionen kring det i undervisningen om jag var lärare i någon klass när ett dåd likt detta inträffar. Jag kan börja i den andra änden, vilka sätt som jag upplever som felaktiga och mindre bra.

Några dagar efter attackerna såg jag på allas vårt facebook en statusuppdateringskampanj där folk uppmanade sina vänner att inte prata om Anders Behring Breivik just för att han själv ville bli ihågkommen. Att inte prata om något har sällan löst några större världsproblem enligt mina erfarenheter och iaktagelser. Det är inte heller rätt att, som jag varit inne på tidigare, definiera attacken som en engångshändelse genomförd av en psykopat. Förhoppningsvis kommer det inte hända igen men samtidigt har Anders Behring Breivik haft kontakt med likasinnade över internet, kontakter som förmodligen bidragit till en boost av hans ego och självförtroende. Kort sagt, har någon framfört en åsikt finns det oftast någon där ute som delar den. Ett tredje farligt sätt att tänka på är att tänka tanken "det kommer aldrig hända mig eller min närmiljö", jag tror att detta sätt att bearbeta en händelse där många människor dött till följd av andra människors handlande var särskilt vanligt efter terrorattacken mot WTC 2001. Försvarsmekanismen att distansera sig på detta sätt för människor i Norden tror jag dock fått sig en rejäl törn efter att det inträffat på hemmaplan. Trots detta skrivs det i svenska medier, "kan samma sak hända i Sverige?" Jag är övertygad att det kan hända överallt.

Mera lämpliga sätt att bemöta händelser av denna typ är att prata om det, diskutera och bemöta det. Vilket kan vara svårt eftersom vi då i större utsträckning måste sätta oss in i vad som hänt och också kommer känna mer empati till de drabbade. Genom att prata om det som hänt kanske det också är möjligt att förändra tankemönstret hos någon som tidigare gått i samma tankar som ex. A B B. I förlängningen leder detta samtal också till att vi inte glömmer lika lätt. Jag tror inte att Anders Behring Breivik skulle utfört dåden om han var född 30 år tidigare, i efterdyningarna av andra världskriget och då sett resultatet av extremism på nära håll. Jag tror, men har inget belägg för denna teori, att ökningen av extremistiskt våld under de senaste 20 åren kan förklaras med att färre människor i (vissa) delar av världen inte upplevt ett krig och dess misär med egna erfarenheter. Detta gäller självklart inte alla delar av världen (därav ordet "vissa" i föregående mening) men det är ett faktum att antalet väpnade konflikter och framförallt antalet mellanstatliga konflikter minskat kraftigt under de senaste årtiondena. (Fortsatt läsning).

Känner att detta inlägg blev både lite längre och spretigare än vad jag tänkte från början. Nu ska jag åter till min vardag; skriva lite PM, klippa gräs, betala en IKEA-räkning, adressändra och hänga med vänner ikväll. Under tiden jag gör detta kommer jag att ägna någon tanke då och då till offren i Norge samt se till att de hemska dådet inte glöms bort. Detta för att glömska ger näring till missnöje och extremism, något historien visat fler än en gång. Skriv gärna en kommentar så att diskussionen kan fortsätta hållas levande!