EmilMarklund

Denna dag har börjat bra.
Mitt rum är i kaos med halvuppackade väskor men jag har nu en otrolig energi att ta mig an
detta tackvare denna tjej. Med ett leende större en himlaporten kan man inte misslyckas!



Känslor framför TV:n under loppet :
En del var oroliga längst ned i backen när hon tittade bak.
Det var inte jag med tanke på hur hon åkt under de tidigare 7 loppen. Kul att få fram ett nytt charmtroll i svensk idrott (motsats: Annika Sörenstam). Kul att se någon uppvisa erfarenhet och kyla som 20 åring.

När hon i den helvetiska slalombacken går ikapp Virpi Kultunen kände jag hur mina ögon blev allt mer glansiga och en antydan till glädjerus uppstår i kroppen.

När hon därefter går om med en otrolig energi bildades den första tåren i ögonvrån.

Vid målgång och en upphetsad kommentator i Jacob Hård så stod jag upp, tåren rann längs med höger kind.
 Jag var sentimental, glad och nostalgisk.
Ett rus som 30 min senare håller i sig.

Jag är glad över att en tjej som firade nyårs med singstar och berättar det i TV får vinna.
Jag är glad över att ungdomen (20 år) vinner över den "vuxna överheten" (31 år)
Jag är glad att segerintervjun hålls på en riktig svensk skolengelska istället för en hemsk finlandsengelska.

Jag är så glad att jag nästan glömt förlusten från igår, inte riktigt men nästan.

Hade en diskussion med min vän Per för ett tag sedan.
Jag och kloke Per kom fram till att vi båda de senaste åren blivit allt mer sentimentala.

Vi är 22 år.

Jag kan bara tänka mig om 50 år, man sitter där som farfar eller morfar.
Det räcker med att Sverige lyckas med något i sportväg för att tårarna ska spruta.
Samtidigt som barnbarnen undrar varför gråter du farfar ?
När jag väl får den frågan ska jag minnas denna dag, denna prestation och detta inlägg.
Jag ska minnas min ungdom och ge dem råd i starten på livets bana.

Jag kommer att trivas som gammal.