EmilMarklund

Jag vet inte vad en psykolog skulle kalla mitt beteende att hela tiden, i alla situationer söka kopplingar och samband.

Dessa kopplingar kan vara alltifrån att två personer (oberoende av varandra) känner en tredje till att maten på tallriken råkar hamna i en symmetrisk position under middagen. Anledningen till att jag håller på med dessa grejer är att min hjärna fungerar på ett sådant sätt att den ger mig positiv belöning när jag finner dessa samband. Min belöning inombords blir dessutom större ju mer otroligt sambandet är. Det hela är en "win win situation" då jag aldrig kan bli bestraffad när jag inte hittar samband i situationer.


Idag när jag, Per, Gustav, Linda, Anders och (stackars) Jenny såg matchen mellan Skellefte och Färjestad på O´learys fick jag en rätt fin belöning av min hjärna när mina sinnen upptäckte följande formation:

Förklaring: Linda och Anders sitter med varandra på en sida, de är båda födda 1987
Jag och Per sitter på en annan, båda födda 1985
Jenny och Gustav sitter på den tredje sidan, båda födda 1983

Min belöning hade varit ännu större om det vid den sista sidan hade suttit två 84:or eller så,  fulländad hade belöningen i detta sammanhang varit om det skiljde ett år mellan alla sidor i en fallande ordning och alla var födda samma år som bordsgrannen på samma sida.

Till alla där ute nu som inte känner mig och tror att jag är psykiskt sjuk vill jag säga att jag har detta tänkande i full kontroll och det är inget som negativt påverkar min vardag. Snarare tvärtom, jag tycker det är intressant att tänka i banor som inte så många andra gör. När jag t.ex. ser två personer som jag vet inte känner varandra och kan tänka ut en tredje person som känner båda två då drar jag på läpparna sen fortsätter jag min vardag, en smula gladare.

 Det känns som om jag är en pionjär i vardagen, en upptäcktsresande i psykets värld.

Till ni som undrar hur matchen slutade kan jag berätta att Skellefteå vann i sudden med 3-2 men istället för att vara kaxig mot värmländskan Jenny som fick denna middag i födelsedagspresent så ska jag vara ödmjuk. Därav står det "stackars" längre upp i parentesen. Denna ödmjukhet bottnar i att vi egentligen skulle gå en torsdag för ca 2 ½ veckor sen då Färjestad spöade Ske men det var jag som inte kunde den gången. Sen vet jag att hon får höra tillräckligt med elaka ord från Mr. Bränström så jag är inte orolig.

Till alla er som skrattar, skratta på för en dag kanske det händer er! ;)