EmilMarklund

Idag var det årets sista broarna runt, under sex tisdagar har jag löpt de 5,2 kilometrarna och de fyra gånger Rikard varit med har jag sett honom 20-30 talet meter före mig i mål. Denna sjunde tisdag skulle dock få en annorlunda utgång:

Det började med att Rikard drog ifrån i Bonnstan och som mest låg han nog runt 50 meter före mig. På bortre långsidan hittade jag ett bra gäng och betade av metrarna till Rikard som då sa "FAN Emil, idag tar du mig!". Vi i den lilla klungan sprang om honom men det dröjde inte länge förrän han rundat klungan och låg 5-10 meter framför igen, jag tänkte att jag inte skulle hänga med i tjuvrusningen. Jag och de tre löparna kom ikapp Rikard och proceduren upprepades ännu en gång. Denna gång kände jag dock att jag hade ganska mycket krafter kvar så jag tog rygg på Rikard.

Vi hamnade i en lucka med kanske 40 meter fram till nästa löpare så vid parkbron frågade Rikard om jag ville dra, något jag nekade till. Jag tappade lite på bron och låg kanske 15 meter efter när vi vek in på Strandgatan. Tappade ytterligare någon meter fram till allén vid Nordanå, då jag återigen fick gräskontakt kände jag också krafterna återvända och började tugga in meter för meter. Vid husknuten av Nordanå innan upploppet var jag ikapp och Rikard skriker något i stil med "Du är ju skadad!", sprang sedan i mål på årets bästa tid för oss båda (fortfarande ganska mediokert med över 22 min). Jag vet att Rikard hatar att förlora så känslan på slutet var något i stil med vad lillkillen som blir upplyft på pallen i slutet nog känner:

Nu ska jag inte trakassera Rikard mer, ska ju trots allt resa tillsammans med karln under ett halvår =P

Avslutar med detta tips så att man kanske får sig en bra kamera när man ska ut och resa ;)