Den leende turken i graven bredvid.
En intressant rubrik som jag kom på idag när jag satt i röda rummet och höll Jenny sällskap. Hon har omtenta på lördag så under tiden vi andra inte gör mycket för världen är hon duktig. Det röda rummet är en del av Universitetsbiblioteket där ett ex av all kurslitteratur finns, man måste dessutom vara knäpptyst där inne.
Jag och Jenny tog två bås (jag det är ett av Svenskans fulaste ord) i mitten ungefär. När vi sedan satt oss på plats och fått upp böcker (jag - mina dagböcker) tittar jag mig runt i det lugna biblioteket. Allt ser ut som vanligt men just när jag ska titta ned i dagboken igen fångas en utomordentligt glad turk i mitt synfält. Jag skriver turk då han såg ut som majoriteten av de i lokalbefolkningen vilka jag stötte ihop med Alanya 2004. Förvånat tittar jag tillbaka och han ler lika mycket - lite generat och reflexmässigt tittar jag ned igen. Jag byggde sedan upp mod under några få minuter och tittar upp igen, efter att ha tittat 2-3 sekunder vänder sig karln mot mig igen med det som nu ter sig mer som ett hånflin.
Den fjärde gången blir aldrig av då turken reser sig upp och vandrar från biblioteket. Jag kommer aldrig att få veta varför han blev så glad av att se mig. På samma gång som det irriterar mig lite så inspirerade också denna man mig till att under eftermiddagen skriva disciplinerat. Det var längesen senast. Tänk att ett leende kan göra så mycket!
Jag ska börja le mot okända människor. Särskilt äldre människor, de som ser genomsnälla ut och de som ler mot mig!
Ps svara mer på orden nedan nu, har bara fått in tre svar och det är rätt hårt i toppen. Självklart får man cred för roligaste förklaringar också. 8 dagar kvar till rätt svar, topplistan och roligast svar publiceras. Min mail finns här nedan.
Jag och Jenny tog två bås (jag det är ett av Svenskans fulaste ord) i mitten ungefär. När vi sedan satt oss på plats och fått upp böcker (jag - mina dagböcker) tittar jag mig runt i det lugna biblioteket. Allt ser ut som vanligt men just när jag ska titta ned i dagboken igen fångas en utomordentligt glad turk i mitt synfält. Jag skriver turk då han såg ut som majoriteten av de i lokalbefolkningen vilka jag stötte ihop med Alanya 2004. Förvånat tittar jag tillbaka och han ler lika mycket - lite generat och reflexmässigt tittar jag ned igen. Jag byggde sedan upp mod under några få minuter och tittar upp igen, efter att ha tittat 2-3 sekunder vänder sig karln mot mig igen med det som nu ter sig mer som ett hånflin.
Den fjärde gången blir aldrig av då turken reser sig upp och vandrar från biblioteket. Jag kommer aldrig att få veta varför han blev så glad av att se mig. På samma gång som det irriterar mig lite så inspirerade också denna man mig till att under eftermiddagen skriva disciplinerat. Det var längesen senast. Tänk att ett leende kan göra så mycket!
Jag ska börja le mot okända människor. Särskilt äldre människor, de som ser genomsnälla ut och de som ler mot mig!
Ps svara mer på orden nedan nu, har bara fått in tre svar och det är rätt hårt i toppen. Självklart får man cred för roligaste förklaringar också. 8 dagar kvar till rätt svar, topplistan och roligast svar publiceras. Min mail finns här nedan.
Kommentarer
Postat av: Jenny
Haha, när du sa idag att du hade något roligt att skriva så visste jag inte att du satt o flörta med en turk där brevid mig =)
Trackback
