Fredagsmys med mig själv.
Den här dagen har varit väldigt fantastisk, det enda "måstet" jag haft var att se en bra film mellan kl 10-13 i dramastudion tillsammans med DB. Gabbi var hemma med magont så det blev en romantisk dejt på två grabbar, Daniel fixade popcorn, jag fixade dricka. Hem för att äta lunch, rannsakade mig själv och insåg att det var första vardagen i höst som jag åt lunch hemma och inte på universitet.
När Madde kom hem cyklade vi till konstsnöspåret och åkte 8 km skidor, tanken att man ska åka mer än tio gånger så mycket till våren skrämmer mig väldigt mycket. Var hemma igen innan kl 15:30 och efter det har jag bara tagit allt som det kommit. Det har blivit en dusch, en tupplur, en middag och lite julpyntande (utan att städa, mor min skulle få hjärtsnörpen). Nu sitter jag och har det bra med musik och ett härligt flow i kroppen, funderar lite över vad jag ska göra med min dagbok som i våras blev en veckobok. Funderar lite på att lägga ned den, skriva en improvisorisk dagbok i en kalender och efter varje år producera en "yearbook" istället med en liten krönika och bilder från det gångna året.
Vad tror mina läsare om detta ?
När Madde kom hem cyklade vi till konstsnöspåret och åkte 8 km skidor, tanken att man ska åka mer än tio gånger så mycket till våren skrämmer mig väldigt mycket. Var hemma igen innan kl 15:30 och efter det har jag bara tagit allt som det kommit. Det har blivit en dusch, en tupplur, en middag och lite julpyntande (utan att städa, mor min skulle få hjärtsnörpen). Nu sitter jag och har det bra med musik och ett härligt flow i kroppen, funderar lite över vad jag ska göra med min dagbok som i våras blev en veckobok. Funderar lite på att lägga ned den, skriva en improvisorisk dagbok i en kalender och efter varje år producera en "yearbook" istället med en liten krönika och bilder från det gångna året.
Vad tror mina läsare om detta ?
My biggest failure in life: Iceskating and Singing.
Senast igår på möte med vårinsparken kom jag på mig själv med att säga en sak som jag säger ganska ofta: "Det finns två egenskaper i detta liv som helt gått mig bi, det ena är att åka skridskor och det andra är att sjunga". Egentligen är det inte särskilt konstigt att jag säger det för de stämmer verkligen!
Om vi börjar med skridskor, visst jag kan stå och åka på ett par skridskor MEN jag kan inte bromsa, backa och absolut inte göra översteg. Ett väldigt roligt minne är från tiden på högstadiet då vi hade skridskor och lekte kull, Jocke Marklund och några av de andra hockeygrabbarna tyckte ju givetvis det var väldigt kul att ta mig då jag var så kass. Jag kunde därefter bara ta Elin Holmberg och därefter kunde inte hon ta någon, leken tappade ganska mycket av sitt syfte. Att jag också hatar känslan av att stoppa ned fötterna i ett bara stela skrillor som framkallar smärta när man ska dra av dem är inte heller något som bidrar positivt. Nej tacka vet jag längdskidor, blev 8 km idag i konstsnöspåret vid Nydalasjön.
Att jag inte kan sjunga är vida känt, en av få gånger jag vunnit i sing star var när killen jag sjöng mot både tappat rösten och fick TV:n skymd. Linus i min korre vann lätt samtidigt som han höll en normal konversation med en polare dvs han sjöng kanske lite mer en halva tiden av låten. Den senaste bekräftelsen på att jag inte sjunger som Robbie Williams fick jag när jag och Pertan cyklade hem från gymmet igår. Jag sjunger väldigt högt på versen i "Do they know it´s christmas?", efter en stund frågar jag Per om han inte ska sjunga med. Han säger då att han aldrig hört låten, jag svarar att det har han visst och att jag t.ex. la upp den på bloggen ifjol. Jag fick sedan säga att det var just den låten. Per utbrast då följande: "Du är så himla kass och du fick inte en enda ton rätt". Jag kunde faktiskt inte sagt det bättre själv.
Min gode far där hemma brukar dock säga att det låter bättre när jag sjunger nu än när jag var yngre (även om det fortfarande inte låter bra). Jag tror det beror på att jag har ett bättre engelskt uttal och vet vad texten i låten betyder samt hur de ska uttalas. Jag har ett lysande exempel även här som kusin Jim mobbade mig för fram tills jag fyllde 20 ungefär (han lär bli påmind och fortsätta nu). Hur som helst, när jag var liten lyssnade jag mycket på hårdrocksgruppen Manowar. De har en låt som heter "courage" och den är inte dåligt på något sätt, när jag tidigare skulle sjunga den blev det dock platt fall. En del av låten går som följer
"I can´t do what other may want"
mina ringa engelska kunskaper gjorde att jag istället sjöng följande mening:
"I can´t do what others wants me to do"
Att ens försöka klämma in några extra ord var och förblir verkligen ingen hit.
Det bästa med allt detta är att man absolut inte är ensam med dessa problem, finns många där ute! Avslutar med ett klipp från den gode Anton Maiden som på slutet av 90-talet gjorde en liten karriär med cover på Ironmaidenlåtar inspelade i MIDI. Det är inte vackert men det är unikt och i samma klass som mig själv!
Om vi börjar med skridskor, visst jag kan stå och åka på ett par skridskor MEN jag kan inte bromsa, backa och absolut inte göra översteg. Ett väldigt roligt minne är från tiden på högstadiet då vi hade skridskor och lekte kull, Jocke Marklund och några av de andra hockeygrabbarna tyckte ju givetvis det var väldigt kul att ta mig då jag var så kass. Jag kunde därefter bara ta Elin Holmberg och därefter kunde inte hon ta någon, leken tappade ganska mycket av sitt syfte. Att jag också hatar känslan av att stoppa ned fötterna i ett bara stela skrillor som framkallar smärta när man ska dra av dem är inte heller något som bidrar positivt. Nej tacka vet jag längdskidor, blev 8 km idag i konstsnöspåret vid Nydalasjön.
Att jag inte kan sjunga är vida känt, en av få gånger jag vunnit i sing star var när killen jag sjöng mot både tappat rösten och fick TV:n skymd. Linus i min korre vann lätt samtidigt som han höll en normal konversation med en polare dvs han sjöng kanske lite mer en halva tiden av låten. Den senaste bekräftelsen på att jag inte sjunger som Robbie Williams fick jag när jag och Pertan cyklade hem från gymmet igår. Jag sjunger väldigt högt på versen i "Do they know it´s christmas?", efter en stund frågar jag Per om han inte ska sjunga med. Han säger då att han aldrig hört låten, jag svarar att det har han visst och att jag t.ex. la upp den på bloggen ifjol. Jag fick sedan säga att det var just den låten. Per utbrast då följande: "Du är så himla kass och du fick inte en enda ton rätt". Jag kunde faktiskt inte sagt det bättre själv.
Min gode far där hemma brukar dock säga att det låter bättre när jag sjunger nu än när jag var yngre (även om det fortfarande inte låter bra). Jag tror det beror på att jag har ett bättre engelskt uttal och vet vad texten i låten betyder samt hur de ska uttalas. Jag har ett lysande exempel även här som kusin Jim mobbade mig för fram tills jag fyllde 20 ungefär (han lär bli påmind och fortsätta nu). Hur som helst, när jag var liten lyssnade jag mycket på hårdrocksgruppen Manowar. De har en låt som heter "courage" och den är inte dåligt på något sätt, när jag tidigare skulle sjunga den blev det dock platt fall. En del av låten går som följer
"I can´t do what other may want"
mina ringa engelska kunskaper gjorde att jag istället sjöng följande mening:
"I can´t do what others wants me to do"
Att ens försöka klämma in några extra ord var och förblir verkligen ingen hit.
Det bästa med allt detta är att man absolut inte är ensam med dessa problem, finns många där ute! Avslutar med ett klipp från den gode Anton Maiden som på slutet av 90-talet gjorde en liten karriär med cover på Ironmaidenlåtar inspelade i MIDI. Det är inte vackert men det är unikt och i samma klass som mig själv!
Anton Maiden - Run to the hills
Den autistiske lillepojken Emil.
Jag vet inte vad en psykolog skulle kalla mitt beteende att hela tiden, i alla situationer söka kopplingar och samband.
Dessa kopplingar kan vara alltifrån att två personer (oberoende av varandra) känner en tredje till att maten på tallriken råkar hamna i en symmetrisk position under middagen. Anledningen till att jag håller på med dessa grejer är att min hjärna fungerar på ett sådant sätt att den ger mig positiv belöning när jag finner dessa samband. Min belöning inombords blir dessutom större ju mer otroligt sambandet är. Det hela är en "win win situation" då jag aldrig kan bli bestraffad när jag inte hittar samband i situationer.
Idag när jag, Per, Gustav, Linda, Anders och (stackars) Jenny såg matchen mellan Skellefte och Färjestad på O´learys fick jag en rätt fin belöning av min hjärna när mina sinnen upptäckte följande formation:
Dessa kopplingar kan vara alltifrån att två personer (oberoende av varandra) känner en tredje till att maten på tallriken råkar hamna i en symmetrisk position under middagen. Anledningen till att jag håller på med dessa grejer är att min hjärna fungerar på ett sådant sätt att den ger mig positiv belöning när jag finner dessa samband. Min belöning inombords blir dessutom större ju mer otroligt sambandet är. Det hela är en "win win situation" då jag aldrig kan bli bestraffad när jag inte hittar samband i situationer.
Idag när jag, Per, Gustav, Linda, Anders och (stackars) Jenny såg matchen mellan Skellefte och Färjestad på O´learys fick jag en rätt fin belöning av min hjärna när mina sinnen upptäckte följande formation:
Förklaring: Linda och Anders sitter med varandra på en sida, de är båda födda 1987
Jag och Per sitter på en annan, båda födda 1985
Jenny och Gustav sitter på den tredje sidan, båda födda 1983
Min belöning hade varit ännu större om det vid den sista sidan hade suttit två 84:or eller så, fulländad hade belöningen i detta sammanhang varit om det skiljde ett år mellan alla sidor i en fallande ordning och alla var födda samma år som bordsgrannen på samma sida.
Till alla där ute nu som inte känner mig och tror att jag är psykiskt sjuk vill jag säga att jag har detta tänkande i full kontroll och det är inget som negativt påverkar min vardag. Snarare tvärtom, jag tycker det är intressant att tänka i banor som inte så många andra gör. När jag t.ex. ser två personer som jag vet inte känner varandra och kan tänka ut en tredje person som känner båda två då drar jag på läpparna sen fortsätter jag min vardag, en smula gladare.
Det känns som om jag är en pionjär i vardagen, en upptäcktsresande i psykets värld.
Till ni som undrar hur matchen slutade kan jag berätta att Skellefteå vann i sudden med 3-2 men istället för att vara kaxig mot värmländskan Jenny som fick denna middag i födelsedagspresent så ska jag vara ödmjuk. Därav står det "stackars" längre upp i parentesen. Denna ödmjukhet bottnar i att vi egentligen skulle gå en torsdag för ca 2 ½ veckor sen då Färjestad spöade Ske men det var jag som inte kunde den gången. Sen vet jag att hon får höra tillräckligt med elaka ord från Mr. Bränström så jag är inte orolig.
Till alla er som skrattar, skratta på för en dag kanske det händer er! ;)
En helt vanlig fredag.
När inspirationen i skrivandet sviker brukar jag antingen 1) Skriva om lite vardagliga ting - vad som händer, vad som hänt och vad som kommer att hända. 2) Dra in ett spontant musikinlägg. Idag tänkte jag kombinera detta litegrann. Har just kommit tillbaka från en fotbollscup på IKSU där vi i Hectos Heroes (Daniel, Gustav, Viktor, Anders, Josef, David, Maria, Malin och jag) gjorde en tapper insats men det är inte lätt när 4 av 6 lag i turneringen pluggar till idrottslärare, vi hade i alla fall roligt =D Imorgon blir det att ta bussen till Skellefteå för att dra en lite fest med vännerna där hemma samt få min NYA TELEFON, inget ont om syrrans gamla LG men jag skulle inte tveka om jag fick kasta den i sjön.
Vi förlorade matcherna med 2-1, 1-0, 5-0, 1-0 och 2-0.
Nu undrar alla varför jag fetmarkerat två ettor, jo för det är mina mål i matchen. Jag gjorde alltså ett framåt och ett bakåt, tror aldrig tidigare att jag gjort ett självmål!
Jag avslutar med en låt till vårt tappra Hectos Heroes:
Vi förlorade matcherna med 2-1, 1-0, 5-0, 1-0 och 2-0.
Nu undrar alla varför jag fetmarkerat två ettor, jo för det är mina mål i matchen. Jag gjorde alltså ett framåt och ett bakåt, tror aldrig tidigare att jag gjort ett självmål!
Jag avslutar med en låt till vårt tappra Hectos Heroes:
Jag gillar den lite halvnakne Freddy Mercury, den tjocka Heinekenflaskan på pianot samt killen som sjunger lite småfalskt i bakgrunden!
Nu är det verkligen dags att sova (gick inte att publicera för två timmar sen då det egentligen var tänkt), tiden sen dess har jag ägnat åt diverse Mario-flashspel.
Hectos heroes for the win.
Over and out.
Tävling.
Jag inser själv att det här är lite lamt men härmed utlyses följande tävling: Den som kan maila mig ([email protected]) en bild på mig där jag inte ser ut som ett flinande toppmongo eller ett utklätt riksmongo vinner det extremt ärofyllda priset att jag använder den bilden som visningsbild här på bloggen och facebook. Det kortet jag har nu börjar ha 1 ½ år på nacken och jag ser ut som, ja just det ett flinande toppmongo. Se det som en tävling och i tävlingar är det viktiga att vinna, men i detta fall är det också tappert att delta.
Positiv energi.
Jag får ofta höra att jag har en sånn "otrolig" energi som orkar göra allt det jag gör och orkar vara engagerad i allt som jag är engagerad i. När folk frågar hur jag orkar försöker jag oftast tona ned det hela med att det handlar mest om planering och vilken inställning man har. Det jag sällan nämner (hade dock diskussionen med Ida och Linda när vi skrev hemtentan) är att jag aldrig skulle palla att hålla på med allt om jag inte gjorde det med människor som ger massor med skratt och mängder med positiv energi.
Jag tror därför att ett rikt liv baseras på att omge sig med energigivande människor som man samtidigt har ett givande utbyte av. Det gäller därmed också att försöka ha så lite som möjligt att göra med människor vilka suger ut energi och inte ger dig som människa något i utbyte. Jag tror att många i Sverige (inkl mig själv) är alldeles för fega när det gäller att sätta ned foten då en relation tar mer än den ger, detta för att man inte vill såra någon. I längden gör man dock den andra personen en björntjänst genom att sända ut signalen att "jag gillar vår relation, vi är bra vänner" när så egentligen inte är fallet.
Tur är i alla fall att en stor majoritet av de man träffar mer eller mindre ger en positiv energi, jag kommer inte att börja rabbla upp namn men det finns många av er där ute som "laddar" mina batterier mer effektivt än mat och sömn tillsammans.
Ha en fin och lugn kväll!
Jag tror därför att ett rikt liv baseras på att omge sig med energigivande människor som man samtidigt har ett givande utbyte av. Det gäller därmed också att försöka ha så lite som möjligt att göra med människor vilka suger ut energi och inte ger dig som människa något i utbyte. Jag tror att många i Sverige (inkl mig själv) är alldeles för fega när det gäller att sätta ned foten då en relation tar mer än den ger, detta för att man inte vill såra någon. I längden gör man dock den andra personen en björntjänst genom att sända ut signalen att "jag gillar vår relation, vi är bra vänner" när så egentligen inte är fallet.
Tur är i alla fall att en stor majoritet av de man träffar mer eller mindre ger en positiv energi, jag kommer inte att börja rabbla upp namn men det finns många av er där ute som "laddar" mina batterier mer effektivt än mat och sömn tillsammans.
Ha en fin och lugn kväll!
Sanna vänner?
För ett tag sedan publicerade syster detta inlägg på sin blogg. På vänster sida kan ni se mig i fyraårsåldern med vattenkammat hår som är tunt och nästan vitt, liknar en lillgammal gubbe. Syrrans inlägg och min kommentar kommenterar det kortet och de andra väldigt bra så det är inte alls det jag vill lyfta här på min blogg denna kväll.
Först innan ni scrollar ned lyssna på följande låt:
Först innan ni scrollar ned lyssna på följande låt:
Sanna vänner - Carola
(och nej detta inlägg handlar inte heller om att jag gått och blivit Carolafan till den bisarra grad att jag vill visa massa bilder på henne via ett youtubeklipp.)
Nej, mitt inlägg handlar om den här bilden:
Någon har alltså stulit denna bild från min systers blogg och förnedrat den till fullo. Jag måste dock medge att jag ser ut som en liten hitlerjugend på kortet och när jag publicerar denna på min blogg ger jag någon vatten på kvarn. Jag vet ju vem eller vilka denna någon är men jag tycker ändå att de kan lyssna på youtubelåten här ovan och reflektera lite över den och vad som är viktigt här i livet.
Ps. För känsliga och utomstående läsare kan jag intyga att allt ovan är skrivet med glimten i ögat samt att varken jag eller upphovsmännen/kvinnorna bakom bilden inte har några nazistiska sympatier Ds
"Dålig uppdatering!" - A.M.
Jag håller med syster i hennes kommentar, har haft en oerhört intensiv vecka med ganska mycket i båda kurserna samt annat. I samhällskunskapen har jag, Gabbi och Daniel börjat utforma något som ska bli det första läromedlet om civilkurage. Vårt problem just nu är bara att omfattningen är 20 sidor och jag vet inte riktigt hur vi ska komma dit med vårat lite begränsade område =) På religionspsykologin har det varit mycket föreläsningar och sen nu idag var jag, Josef, Johanna och Ida på gudstjänst i korskyrkan. Det var minst sagt en upplevelse som jag kan skriva lite mer om i ett enskilt inlägg. Nu är jag väldigt trött efter en brädspels kväll hos Josef igår med drakborgen och talisman som slutade efter kl 03. Ska skriva mer om något annat imorgon!
Fiskbullar.
Jag åt nyss fiskbullar till lunch och snackade med Lisa via mobil i samma veva, då jag berättade för henne (Kolla L jag skriver "henne" istället för "hon"!!) vad jag skulle äta blev hon avundsjuk. Jag var inte alls beredd på reaktionen då majoriteten av alla alltid sågar fiskbullar som bland det äckligaste de vet. Min fråga till er alla läsare är varför?
Det är ju hur gott som helst!
Nu ska jag kyla ölen inför en härlig kväll med härliga människor som man numera träffar allt för sällan.
Ta det lugnt och bit ihop i höstdeprissionsvädret.
Det är ju hur gott som helst!
Nu ska jag kyla ölen inför en härlig kväll med härliga människor som man numera träffar allt för sällan.
Ta det lugnt och bit ihop i höstdeprissionsvädret.
Emil --> "Storskolkarn"
Skippade helt enkelt en föreläsning idag på min sk prioriterade kurs för första gången sen jag börade på universitet. Att göra läromedelsanalys för tredje gången kändes mindre värt än att sätta sig in i vår religionspsykologi bok, har läst introduktionen nu och det verkar grymt intressant.
Till helgen är det dags för Lisa och Eriks inflyttningflyttningsfest, det ska bli otroligt kul att träffa hela gamla gymnasiegänget. Per och jag är redan här på Rullstensg, Carro A, Carro D och Maggan kommer ned från Ske samt Malin och Richard från Luleå. Sen kommer ju massa av Lisa och Eriks andra kompisar också så det blir nog fullt hus på Rullstensgatan 180.
Till helgen är det dags för Lisa och Eriks inflyttningflyttningsfest, det ska bli otroligt kul att träffa hela gamla gymnasiegänget. Per och jag är redan här på Rullstensg, Carro A, Carro D och Maggan kommer ned från Ske samt Malin och Richard från Luleå. Sen kommer ju massa av Lisa och Eriks andra kompisar också så det blir nog fullt hus på Rullstensgatan 180.
Wasted.
Okej, tänker uppdatera alla lite om mig själv och vad jag gör just nu. Gillar egentligen inte att skriva bara om mig själv särskilt mycket men det kan ju vara intressant att ha kvar när man vill titta tillbaka på studentlivet när man blir gammal och grå.
Idag har varit en konstig dag, skrev den värsta hemtentan med Josef idag mellan kl 08-17 i universitetsbiblioteket (vi skrev inte på samma tenta men vi satt vid samma bord =P). Tentan kan jag säga är det enskilt segaste och drygaste jag examinerat på universitet så här långt, på 9 timmar tog vi sammanlagt ca 20 minuters paus, blev inte ens något flashsspel som det brukar bli. Vi åkte sedan och handlade, likt två Zombies gick vi runt på ICA Berghem. Jag drog sedan hem en snabbis för att dumpa grejer och byta om till träningskläder, kände mig lite mör på gymmet och Pertan mobbade mig för att jag var vek. Nu har jag sovit mellan kl 20-23, ska hem till Josef och se valvakan (hans flickvän har åkt till England och den stackars kraken känner sig ensam, vi umgås i 17 timmar på ett dygn - intensivt). Till kvällen har vi taggat upp med folköl och lite nördiga fantasybrädspel, kommer nog att bli lyckat. Nu måste jag röra på mig, men till alla er där ute vill jag bara skriva att livet är bra och se nu till att ta vara på det. Prioritera era nära och kära före facebook och TV-serier.
Kram på er alla i höstmörkret, nu ska jag snöra mig på en cykel.
Idag har varit en konstig dag, skrev den värsta hemtentan med Josef idag mellan kl 08-17 i universitetsbiblioteket (vi skrev inte på samma tenta men vi satt vid samma bord =P). Tentan kan jag säga är det enskilt segaste och drygaste jag examinerat på universitet så här långt, på 9 timmar tog vi sammanlagt ca 20 minuters paus, blev inte ens något flashsspel som det brukar bli. Vi åkte sedan och handlade, likt två Zombies gick vi runt på ICA Berghem. Jag drog sedan hem en snabbis för att dumpa grejer och byta om till träningskläder, kände mig lite mör på gymmet och Pertan mobbade mig för att jag var vek. Nu har jag sovit mellan kl 20-23, ska hem till Josef och se valvakan (hans flickvän har åkt till England och den stackars kraken känner sig ensam, vi umgås i 17 timmar på ett dygn - intensivt). Till kvällen har vi taggat upp med folköl och lite nördiga fantasybrädspel, kommer nog att bli lyckat. Nu måste jag röra på mig, men till alla er där ute vill jag bara skriva att livet är bra och se nu till att ta vara på det. Prioritera era nära och kära före facebook och TV-serier.
Kram på er alla i höstmörkret, nu ska jag snöra mig på en cykel.
Jag gillar statistik och %.
102 hp registrerade på studera.nu just i detta nu och 375 hp kvar att ta innan min planerade lärarutbildning är klar. Detta innebär att jag har läst 21, 38 % av min utbildning, bara 78,62 % kvar är kort sagt bara att fortsätta kämpa!! En statistik som känns mer tung är att varje 7,5 hp (1/4-del av en termin) bara tillför 1,57 % till "slutsumman". Kort sagt har jag ganska precis 50 examinerande uppgifter kvar att skriva (78,62/1,57= ca 50), detta stämmer dock inte fullt ut då en del kurser är större.
För er som tyckte att det ovan var lite för mycket info kan jag skriva att det är sjuuukt mycket kvar på min utbildning, tur att jag är peppad.
