1 year later.
Ett år - av erfarenheter och funderingar över livet, vet inte om jag kommit fram till något men jag känner i alla fall mig själv bättre. Det finns mycket som är sagt och gjort men också mycket som inte går att förklara med ord eller reparera genom handlingar.
Insikten att det som varit inte kommer tillbaka är något som kan vara svårt att acceptera men är också något man får acceptera. Hur svårt det än må vara, ibland är det väldigt svårt helt enkelt.
Insikten att det som varit inte kommer tillbaka är något som kan vara svårt att acceptera men är också något man får acceptera. Hur svårt det än må vara, ibland är det väldigt svårt helt enkelt.
Medvind.
Med en lagad cykel och ett tentaplugg som är på G känner jag medvinden!! På lördag är det avslutningssittning för nollningen, den har varit riktigt kul men en riktig "time consumer" så det är på ett sätt skönt att det tar slut. Träningen på IKSU är jag igång med, vilket behövs inför Vasaloppet som bara är drygt 5 månader bort.
Hoppsan!
Det är fruktansvärt kul att mic:en fortfarande fungerar efter det som händer!
En lugn lördag
Idag har jag för första gången på väldigt länge (i alla fall en månad) haft en dag utan planer och utan tvång. Har hunnit med att plugga lite, träna på IKSU och umgåtts med mig själv. Det är härligt att umgås ensam med sig själv när man vill, vill man inte är det lätt att ensamumgänget byts ut mot panikångest. I morgon ska jag fokusera mer på böcker, har ju en tenta och en hemtenta på G inom de närmaste två veckorna.
5 för 99.
Jag lever i övertygelsen att alla mer eller mindre påverkas av reklam och fläskiga skyltar som skriker "KÖP MIG" om olika saker. Är glad över att jag lyckas motstå dess frestelser större delen av min tid. Ett undantag var dock den 22a Augusti då jag storhandlade på Maxi. Erbjudandet jag föll för var 5 st 6-pack med toalettpapper för 99 kr, tilläggas bör att det är ICAs badrumspapper. Alltså varken Euroshopper eller Lambi, något däremellan. Detta lilla sociala experiment går alltså ut på att se hur länge 30 st toapappersrullar räcker i ett hushåll på en person. Alla ni som känner mig vet ju nu att jag kommer att göra detta till en tävling mellan er läsare så det är bara att gissa, rätt svar kommer när alla rullar är slut.
Så typiskt Emil, helt enkelt.
Sjävlinsikten är total.
Så typiskt Emil, helt enkelt.
Sjävlinsikten är total.
Bilder.
Nu kommer alla tro att detta ska vara ett inlägg fullt med bilder och jag önskar att det vore det. Tittar in på en del bloggar där kompisar och andra filurer tagit helt fantastiska kort, slås av känslan - jag vill också! Det får dock bli ett framtidsintresse, att inleda en ny hobby nu med att köpa en dyr systemkamera och gå kurser alternativt lära sig själv photoshop känns inte alls aktuellt.
Halvvägs genom nollningen börjar man vara lite mätt, det känns bra att sittningen och avslutningen börjar närma sig (27/9) så det blir lite mer kontinutet i vardagen även om det varit underbart att lära känna massa nytt folk! Nu ska jag sova och göra mig redo för 3 timmar nationalekonomi och lika många timmar ekonomisk historia. Jag läser för övrigt just nu två intressanta kurser med intressanta människor även om föreläsningarna på religionen blir mer predikan ibland.
Halvvägs genom nollningen börjar man vara lite mätt, det känns bra att sittningen och avslutningen börjar närma sig (27/9) så det blir lite mer kontinutet i vardagen även om det varit underbart att lära känna massa nytt folk! Nu ska jag sova och göra mig redo för 3 timmar nationalekonomi och lika många timmar ekonomisk historia. Jag läser för övrigt just nu två intressanta kurser med intressanta människor även om föreläsningarna på religionen blir mer predikan ibland.
Ett smakprov
Jag sitter just nu och läser det som potentiellt kan vara de 16 mest oinspirerande sidorna under hela min universitetstid. Bara för att ni ska tro mig kommer här ett smakprov, för att få fram texten blandar du mängder med bibliska namn med luddiga ord som t.ex. Elohim vilket kan betyda olika saker men oftast har någon gudomlisk anknytning. Kort sagt denna text är så långt ifrån fest, lycka och la dolce vita som man kan komma.
David took pity on Mephiboseth, son of Jonathan. The seven onfortunate princes, given over to the Gibeonites, were nailed to the surfaces on a rock. But Rizpah, daughter of Aiah, stayed with the corpses from the season of the first rains (the time of Succoth). Each evening she covered the bodies of the tortured with bags, protecting them from the birds of the air and the beasts of the fields. Do admire the savage greatness of this text, whose extreme tension my summary poorley conveys.
Orkar inte skriva mer och då är denna del av texte inte lika avancerad som inledningen. Jag är less, men hoppas att kursen ska ta sig!
David took pity on Mephiboseth, son of Jonathan. The seven onfortunate princes, given over to the Gibeonites, were nailed to the surfaces on a rock. But Rizpah, daughter of Aiah, stayed with the corpses from the season of the first rains (the time of Succoth). Each evening she covered the bodies of the tortured with bags, protecting them from the birds of the air and the beasts of the fields. Do admire the savage greatness of this text, whose extreme tension my summary poorley conveys.
Orkar inte skriva mer och då är denna del av texte inte lika avancerad som inledningen. Jag är less, men hoppas att kursen ska ta sig!
Bestraffningen.
Efter att ha varit utomhus på nolleaktiviteter två dagar nu är jag nu förkyld. Man kan säga att detta kom som på ett brev på posten och var en ungefär lika stor överraskning som att Brasilien vinner över Monaco i fotboll. Min åskit är dock att en förkylning inte räknas som sjukdom så länge du inte har feber också, därför är det bara att fortsätta kötta!! Idag är det en full dag med plugg vill jag lova, får ibland känslan av att jag siter i ett gigantiskt hjul och bara rullar med.
Ny tradition.
Har börjat sitta vid datorn på morgonen innan skolan, känns som en bra idé faktiskt! Då hinner man kolla vad som hänt i världen och på kompisars bloggar för att i lugn och ro varva igång. Räknade antalet timmar som inte är planerade denna vecka igår och kom fram till en siffra som inte är tvåsiffrig i antalet timmar. Fullt upp med andra ord men det är helt självvalt och vet ni vad? I like it!
Åtta blir sju i korren på 176an?
Sitter helt oskyldigt och pysslar lite vid datorn, lyssnar på musik och har igång msn. Plötsligt störs den fridfulla miljön av följande meddelande av en "vän" i korridoren:
Linus säger: Här har du tidsfördrivet: http://www.addictinggames.com/theworldshardestgame.html
Jag spelar spelet i kanske 45 minuter, kommer till bana 8. Vill lönnmörda min korridorskamrat på något obehagligt sätt då spelet är nästan lika addicitive som kaninjäveln i vintras. Prova själv och se, jag ska aldrig mer spela det !! Sen att det finns sjuka människor som klarar alla 30 banorna utan att dö en enda gång är bara allmänt sjukt och visar på vårt överflöd. Detta fick mig att tänka följande tanke, hur skulle vår planet se ut om alla människor på jorden jobbade likt i en myrstack dvs det egna skulle inte ens finnas utan allt man gjorde skulle vara för att förbättra för vår art och andra arter på denna planet. Lyckobarometern skulle ju sjunka men miljön skulle nog bli bättre.
Linus, du är skyldig mig en öl för det där spelet.
Linus säger: Här har du tidsfördrivet: http://www.addictinggames.com/theworldshardestgame.html
Jag spelar spelet i kanske 45 minuter, kommer till bana 8. Vill lönnmörda min korridorskamrat på något obehagligt sätt då spelet är nästan lika addicitive som kaninjäveln i vintras. Prova själv och se, jag ska aldrig mer spela det !! Sen att det finns sjuka människor som klarar alla 30 banorna utan att dö en enda gång är bara allmänt sjukt och visar på vårt överflöd. Detta fick mig att tänka följande tanke, hur skulle vår planet se ut om alla människor på jorden jobbade likt i en myrstack dvs det egna skulle inte ens finnas utan allt man gjorde skulle vara för att förbättra för vår art och andra arter på denna planet. Lyckobarometern skulle ju sjunka men miljön skulle nog bli bättre.
Linus, du är skyldig mig en öl för det där spelet.
Dagens tack.
Går till Anders som tänkte högt och förgyllde vår lektion i ekonomisk historia, mer av den varan tack !!
(Det ger inget att ens försöka förklara situationen för er som inte var där så jag försöker inte)
(Det ger inget att ens försöka förklara situationen för er som inte var där så jag försöker inte)
Sticky fingers - 55 timmar senare.
Det har nu gått 55 timmar sedan min lilla olycka med limtuben, fingrarna nöjde sig med att klibba ihop under första kvällen. Under hela gårdagen kändes det dock som jag doppat fingrarna i någon oljig substans som inte var möjlig att tvätta bort, senare på eftermiddagen ungefär ett dygn efter incidenten började fläckarna med lim på mina händer att skifta i ljusgrått dock utan möjlighet att skrapas bort. Först idag har en del gått att skrapa bort, trots detta bedömmer jag att runt 40 % är kvar och då har jag skrubbat i sinne. Hoppet ligger i att det går bort inom en vecka, glädjen ligger i att vår vattenkokare inte läcker längre!
Sticky fingers och en väldigt awkward situation.
Jag har ett enormt I-landsproblem just nu, skulle för ca 30 minuter sen laga vattenkokare med det underbara limmet Liquisole. Det var använt tidigare och därför lite torkat vid korken, följden blev att jag var tvingad att trycka hårt och resultatet blev att tuben gick sönder längst upp och mina händer besudlades med limmet. I det länkade produktbladet står det att ej härdat lim tas bort med hjälp av aceton eller lacknafta. Jag kan hälsa att iaf lacknafta verkligen inte fungerar så därför sitter jag här nu och skriver inlägg med kletiga fingrar instoppade i grå fingervantar. Det hela skulle dock inte vara ett problem om det inte var för all tvätt jag måste hämta nere i tvättstugan innan kl 17.
Att gå ned i t-shirt, mjukisbyxor och grå fingervantar känns inte riktigt socialt accepterat, lika lite accepterat känns det att för vilt främmande människor förklara varför man har på de grå fingervantarna. Jag vet verkligen inte hur jag ska lösa denna minst sagt prekära situationen men eventuellt stoppar jag ned vantarna i fickorna tills det är dags att vika den rena tvätten. Hur hade du löst det?
Skillnader i livet.
Jag läser kommentarer till mitt senaste inlägg och ser att Sara på mitt jobb gått och skaffat en blogg. Sara är 14 år äldre än mig och jag började tänka på hur våra liv skiljer sig samtidigt som jag läser hennes första fyra inlägg. Den största skillnaden jag kommer fram till är att Sara tillsammans med sin karl har 4 st barn, i mina ögon är de varken små eller stora så jag skulle tro att alla är mellan fem och tio år (den som vet eller Sara får mig rätta mig), samtliga är dessutom tjejer. Det är dock inte om Saras familj detta inlägg ska handla om utan snarare om ansvar.
Mitt liv är oerhört fritt, visst jag gnäller på tentor och att jag har 1753 saker att göra samt att det är synd om mig pga detta. Innerst inne vet jag att det inte är synd om mig för att allt i mitt liv har jag själv valt att göra. Jag kan, om jag skulle vilja, sitta på ett plan till valfri plats i världen utan att någon annan skulle bli lidande (även om en del nog skulle ha invändningar mot beslutet).
Saras liv är inte fritt på samma sätt, om hon skulle sätta sig på ett plan till centralamerika för att backpacka i ett halvår skulle nog både Patrik (hennes karl) och hennes fyra småtjejer protestera ganska högljutt. Den egna friheten att var dag kunna göra vad man vill är dock inte på något sätt ett nirvana. Saras liv berikas av att hon var dag får se sina tjejers utveckling, vara stolt när de kommer hem med saker de gjort i skolan samt följa dem i vått och torrt, i framsteg och motgång. Detta kan helt klart vara mäktigare och ge en större energikick än den sk "egna friheten att göra vad man vill".
Allt handlar om vilken nivå i livet man befinner sig i, vilka vägar man vill vandra och vad man vill uppnå.
Jag är imponerad av människor som när de är 18 år vet exakt hur de vill leva sitt liv, vilka val de ska göra och hur de ska uppnå lycka. Jag tycker däremot synd om de som är 18 år, tror att de vet exakt hur de vill leva sitt liv, skaffar barn men sedan skiljer sig fem år senare för att de inte på något sätt var redo. Ett talesätt slår mig när jag skriver dessa rader (alltså ett jag själv kom på just i detta nu) - "Att lära känna nya människor är en utmaning, att lära känna sig själv är en konst". Inte så poetiskt men jag hoppas att min poäng kommer fram, för att lära känna nya människor krävs bara en hyfsad personlighet och en gnutta social kompetens. För att lära känna sig själv krävs så otroligt mycket mer och för denna självinsikt finns heller ingen mall utan denna varierar från person till person.
Jag har kommit till den insikten att jag verkligen vill ha barn i detta liv, jag är dock inte redo för detta än. På samma sätt är jag inte redo att gå ut i ett yrkesverksamt liv och jobba tills jag är 70 år (för JA alla 80-talister, det kommer vi att göra). Jag är dock mer redo än vad jag var för något år sedan och jag känner att om något år till kommer jag att vara redo.
Den känslan känns bra i hela kroppen, nästan lika bra som att min hungriga kropp snart ska belönas med nudelwok och kyckling. (Hade egentligen inte tid med detta inlägg men det kom spontant och då gäller det att ta vara på det).
Mitt liv är oerhört fritt, visst jag gnäller på tentor och att jag har 1753 saker att göra samt att det är synd om mig pga detta. Innerst inne vet jag att det inte är synd om mig för att allt i mitt liv har jag själv valt att göra. Jag kan, om jag skulle vilja, sitta på ett plan till valfri plats i världen utan att någon annan skulle bli lidande (även om en del nog skulle ha invändningar mot beslutet).
Saras liv är inte fritt på samma sätt, om hon skulle sätta sig på ett plan till centralamerika för att backpacka i ett halvår skulle nog både Patrik (hennes karl) och hennes fyra småtjejer protestera ganska högljutt. Den egna friheten att var dag kunna göra vad man vill är dock inte på något sätt ett nirvana. Saras liv berikas av att hon var dag får se sina tjejers utveckling, vara stolt när de kommer hem med saker de gjort i skolan samt följa dem i vått och torrt, i framsteg och motgång. Detta kan helt klart vara mäktigare och ge en större energikick än den sk "egna friheten att göra vad man vill".
Allt handlar om vilken nivå i livet man befinner sig i, vilka vägar man vill vandra och vad man vill uppnå.
Jag är imponerad av människor som när de är 18 år vet exakt hur de vill leva sitt liv, vilka val de ska göra och hur de ska uppnå lycka. Jag tycker däremot synd om de som är 18 år, tror att de vet exakt hur de vill leva sitt liv, skaffar barn men sedan skiljer sig fem år senare för att de inte på något sätt var redo. Ett talesätt slår mig när jag skriver dessa rader (alltså ett jag själv kom på just i detta nu) - "Att lära känna nya människor är en utmaning, att lära känna sig själv är en konst". Inte så poetiskt men jag hoppas att min poäng kommer fram, för att lära känna nya människor krävs bara en hyfsad personlighet och en gnutta social kompetens. För att lära känna sig själv krävs så otroligt mycket mer och för denna självinsikt finns heller ingen mall utan denna varierar från person till person.
Jag har kommit till den insikten att jag verkligen vill ha barn i detta liv, jag är dock inte redo för detta än. På samma sätt är jag inte redo att gå ut i ett yrkesverksamt liv och jobba tills jag är 70 år (för JA alla 80-talister, det kommer vi att göra). Jag är dock mer redo än vad jag var för något år sedan och jag känner att om något år till kommer jag att vara redo.
Den känslan känns bra i hela kroppen, nästan lika bra som att min hungriga kropp snart ska belönas med nudelwok och kyckling. (Hade egentligen inte tid med detta inlägg men det kom spontant och då gäller det att ta vara på det).
