KLANT-Emil!
Nu har jag formaterat om datorn och lagt in windows XP, allt är hur bra som helst och går hur fort som helst! Efter att ha lagt tillbaka allt från min bärbara hårddisk till datorn upptäcker jag ett fatalt misstag: I slutet av Oktober gjorde jag en back-up med allt viktigt på datorn som redan låg på den bärbara hårddisken. Nu när Linus skulle hjälpa mig att formatera om tänkte jag att det blir ju perfekt att bara packa ned allt som hänt sedan dess och lägga över det. Sagt och gjort! Det jag dock inte tänkte på var att bara för att de nedpackade filerna var från 2008-10-29 var inte alla kort t.o.m det datumet med.
I omformatering förlorade jag alla bilder från 15 April 2008 till 1 Oktober 2008, det enda positiva är väl att jag hann framkalla de bästa av de bilderna. Om det är någon där ute som har bilder från mig och från det tidsintervallet (något jag inte tror) så får ni gärna skicka dem. JA, det är för övrigt förbannat tråkigt att jag bara bloggar om skolarbetes grejer eller när jag är allmänt negativ! Fyfan för tekniken! Jag avslutar med en signifikativ bild:
NU ska jag gå och tröstäta fiskbullar eller nått!
Aldrig kliar det så mycket i bloggnerven
som när det är dags att skriva hemtenta! Har just fått ut den senaste i systematisk teologi som jag ska skriva något kreativt kring, känner mig inte motiverad men efter denna är det bara två tentor och en uppsats kvar denna termin =) Fram till sommaren får jag skratta åt sånt som detta:
Tentamen examineras med U, G och VG. För U krävs ingenting, för G krävs att du redovisar och refererar vad litteraturen säger direkt eller indirekt kring det ämne du valt och för VG krävs att du dessutom självständigt och initierat analyserar och utvärderar de olika teologiska åsikter som litteraturen för fram.
Jag önskar att kriterierna var desamma för G som för U, tyvärr skulle hela skolsystemet falla litegrann men drömma går ju alltid. Det roliga i det hela är ändå att läraren på kursen skriver in att det inte krävs något för att bli underkänd = BIG SURPRISE! Nu ska jag kötta tills klockan 22 är tanken, 6000-14000 tecken ska plitas ned och det jobbiga är att det måste vara kvalité på skiten.
1150 st
...Är det antalet träffar mitt eventuella uppsatsämne har på google. Om man skulle ta och skriva om något sådant så är det både och, intressant i den bemärkelsen att man kan komma fram till något nytt och inte något som 750 C-uppsatser redan konstaterat. Obehagligt på så sätt att det är svårt att utforma och hitta litteratur. Jag lovar att börja skriva mindre om universitetsstudierna men de upptar en stor del av min tid just nu.
I övrigt är allt perfekt, solen lyser in genom det öppna fönstret och värmer min rygg och efter lunch ska vi ut och njuta =)
(Detta skrevs kl 10 imorse men vill inte bli publicerat förrän nu !!!)
I övrigt är allt perfekt, solen lyser in genom det öppna fönstret och värmer min rygg och efter lunch ska vi ut och njuta =)
(Detta skrevs kl 10 imorse men vill inte bli publicerat förrän nu !!!)
Styrelsen för psykologiskt försvar.
I den kurs i kvantitativa och kvalitativa metoder vi läser just nu heter en kursbok "källkritik för internet", so far so good. Det är när man ser vilka som ligger bakom den som man blir lite rädd, "Styrelsen för psykologiskt försvar", hur många av er läsare kan på rak arm säga vad de pysslar med? Eller visste ni ens att de existerade? I mitt huvud börjar små konspiratoriska tankar om vad deras uppgift är: Hjärntvätta hela befolkningen med svenska dansbandsklassiker och se till att internationell musik inte når landet? Försvara landet från "psykiska angrepp" som är farliga för landets säkerhet?
Jag vet inte, den som har svaret kan ju delge det i en kommentar.
Det jag däremot vet är att torr asfalt är ett vårtecken, att den kvalitativa delen av hemtentan som jag skriver just nu är den tråkigaste uppgiften jag genomfört på universitet och att ikväll ska jag klä ut mig till Emil.
Jag vet inte, den som har svaret kan ju delge det i en kommentar.
Det jag däremot vet är att torr asfalt är ett vårtecken, att den kvalitativa delen av hemtentan som jag skriver just nu är den tråkigaste uppgiften jag genomfört på universitet och att ikväll ska jag klä ut mig till Emil.
Vasaloppet en odyssé.
8 dagar efter hemkomst är det så dags att skriva ett inlägg om min Vasaloppsodyssé, utöver den långa träningsuppladdningen i vinter (som kunde bestått av lite fler pass) så började den riktiga spänningen onsdag den 25e februari dvs 4 dagar innan loppet och 1 dag innan jag och halva hejarklacken = Johanna skulle påbörja vår resa ned mot Västerås. Denna onsdag fick jag för mig att istället för att åka någon mil i spåret vid Nydala där jag åkt ca 25 mil i vinter så fick jag för mig att besöka spåret vid Gammlia-Stadsliden.
Väl där åkte jag en bit längs det belysta spåret innan jag hittade en orienteringstavla och vek in på milsspåret. Redan när jag kommit in på det noterade jag att det bara var pistat en gång och att spåret var ganska mjukt. Jag åkte vidare och kom till en brant nedförsbacke där jag fick upp rejält med fart innan jag helt plötsligt ser en 180-gradig kurva. Jag la ihop 1+1 och drog slutsatsen att jag kunde försöka trampa runt bäst jag ville utan resultat. Istället siktade jag på en snöhög som såg mjuk och vänlig ut, det var den också, mot mig. Den var däremot desto mer hårdhänt mot min vänsterskida som knäcktes på mitten. Detta hände alltså ca 32 timmar innan bussen skulle gå. Ett krissamtal till min käre far som skulle se vad han kunde göra, någon timme senare var det klart att ett par skidor skulle anlända med bussgods på torsdag morgon, vallade och klara. Den första bilden blir därför på min snälle far som ska ha en stor elogé!
Farsgubben i fjällen för snart två år sedan.
På torsdag åkte så jag och Johanna ned med nattbuss till Sthlm och bytte där till morgontåget mot Västerås där Madde väntade på oss. I Västerås blev det en rejäl frukost innan vi fortsatte transporterandet mot Sälen. Framme i Sälen installerade vi oss i vår lilla stuga som vi fått hyra och hade en lugn kväll. Lördag var dagen för dagen D och den stora fixardagen, jag hämtade ut startnummer, vallade skidor och kände lite hur vallningen kändes. Utöver detta hann vi också med att mygla upp oss med sittliften till toppen av Lindvallen (Madde har en gammal karriär som liftwaffe i Sälen på sitt CV). Till middag åt jag en gigantisk portion pasta med pastasås som en avslutning på kolhydratsladdning.
Mitt team = Johanna och Madde på McDonalds i Lindvallen
Söndagen den 1 mars - Dagen D stod min väckarklockan på 05:00, vid uppvaknandet var jag som ett litet barn på julafton och tryckte med glädje i mig en stor portion med gröt och lite mackor (brukar hata att äta på morgonen i vanliga fall). Madde gav mig bilskjuts till startområdet vid kl 06 och jag fick åka den sista biten själv på skidor - från första backen till starten. Det var ju egentligen tänkt att Madde också skulle åka men då hon åkt på bröstinflammation fick hon inte för sin läkare, i och med detta var jag själv vid starten något som var aningen tråkigt men det fick gå. Då jag inte åkt något seedningslopp hamnade jag i startled 10 dvs några 100 meter bakom där eliten startar. För att komma dit var jag tvingad att gå förbi alla startled som det var långa köer och tanken att jag skulle få stå i kö till starten flög genom mitt huvud. Startled 10 var dock ett undantag och dit var det ingen kö alls! Fram till starten drack jag lite sportdryck, gick på dass och var med på friskis och svettis uppvärmning.
Om jag säger att alla på både den första och andra bilden var före mig + ca 10000 andra så är det lätt att förstå att de första 3 kilometrarna tog runt 50 minuter. Annars gick den första milen till Smågan väldigt smärtfritt vilket inte är särskilt konstigt då det känns som farmora hade kunnat gå milen med stavar på samma tid - drygt en och en halv timme. Åkningen fram till station nummer två Mångsbodarna gick väldigt bra och jag "flög" fram över myrarna! Mellan Mångsbodarna och Risberg sen var det dags för dagens första vurpa av två men det hör till när det inte fanns några spår just i den nedförsbacken och jag ägnat lika mycket tid åt slalom som ett Arkiv X-avsnitt är långt ungefär. I Risberg väntade mitt team med en banan och kamerorna i högsta hugg.
Jag i Risberg med musiken i örat.
"Fulingarna" i teamet lyckades ta ett kort på när jag hade pisspaus också =P
Nästa kontroll, Evertsberg var det 13 km till och i backarna upp till den kontrollen hade jag min första svacka. Hade druckit lite för lite i Risberg och 4,5 mil gjorde sitt. Psykiskt var det också tungt att veta att man skulle åka lika långt en gång till! Jag tog dock lite blåbärssoppa (drack över 2 liter under loppet) och massa annat - köttbuljong är underskattat innan jag gav mig av vidare mot Oxberg. Hade en bra rygg på vägen och sånt hjälper mycket, med bara 3 mil kvar i Oxberg kunde man också känna att det var en distans man brukar klara av på träning (har iaf åkt det en gång i vinter). Efter Oxbergkontrollen hade mitt team hunnit upp mig igen och tog ännu ett kort:
Jag i Oxberg, hade här åkt i nästan 7 timmar och var lite trött.
Efter Oxberg och när jag närmade mig Hökberg fick jag svacka nummer 2, det var ju aldrig nära att jag skulle ge upp men en både psykiskt och fysiskt tuff period då. Mellan Hökberg och Eldris blev det dock bättre då det fanns folk som mutade med godis, apelsiner, plättor etc längs spåret. Eldris var en väldigt mysig kontroll och med 9 km kvar tänkte man att bara ett benbrott och knappt det kunde stoppa en. Det var dock långt mellan kilometrarna och man gick på sparlågan! Att bara lämna skogen och elljusspåret i Mora med ca 2 km kvar gav mig extra krafter, blev dock omåkt av en veteran (mer än 30 lopp) och en kvinna i gul dräkt under sista kilometern. Efter sista lilla backen på bron tänkte jag dock att nu kör jag järnet in i mål och i stakandet på upploppet tog jag både veteranen och kvinnan som var klädd i gult. Att jag spurtade om dem och samtidigt påhejad av Jojjo och Madde och de faktum att jag åkte under 10 timmar gjorde att jag kände mig otroligt nöjd och lycklig när jag gick i mål på 09:48:45.
"I fäders spår för framtids segrar"
En trött men väldigt lycklig kille, fick dalahästen som pokal av "mitt team" -> TUSEN TACK till Madde och Jojo för service och sällskap!
Nu är detta inlägg tillräckligt långt och jag nöjer mig med att skriva att all hemfärd gick bra och att jag nu är tillbaka i Umeå och istället för att jaga mil i skidspåret så jagar jag de 45 hp jag har kvar innan det är sommarlov, 15 av vårens är iaf klara =)
Godnatt på er, jag tror att mitt nästa inlägg kommer att handla om mitt slutspelsskägg som är lika misslyckat som AIK är/kommer att vara mot Linköping.
Väl där åkte jag en bit längs det belysta spåret innan jag hittade en orienteringstavla och vek in på milsspåret. Redan när jag kommit in på det noterade jag att det bara var pistat en gång och att spåret var ganska mjukt. Jag åkte vidare och kom till en brant nedförsbacke där jag fick upp rejält med fart innan jag helt plötsligt ser en 180-gradig kurva. Jag la ihop 1+1 och drog slutsatsen att jag kunde försöka trampa runt bäst jag ville utan resultat. Istället siktade jag på en snöhög som såg mjuk och vänlig ut, det var den också, mot mig. Den var däremot desto mer hårdhänt mot min vänsterskida som knäcktes på mitten. Detta hände alltså ca 32 timmar innan bussen skulle gå. Ett krissamtal till min käre far som skulle se vad han kunde göra, någon timme senare var det klart att ett par skidor skulle anlända med bussgods på torsdag morgon, vallade och klara. Den första bilden blir därför på min snälle far som ska ha en stor elogé!
Farsgubben i fjällen för snart två år sedan.
På torsdag åkte så jag och Johanna ned med nattbuss till Sthlm och bytte där till morgontåget mot Västerås där Madde väntade på oss. I Västerås blev det en rejäl frukost innan vi fortsatte transporterandet mot Sälen. Framme i Sälen installerade vi oss i vår lilla stuga som vi fått hyra och hade en lugn kväll. Lördag var dagen för dagen D och den stora fixardagen, jag hämtade ut startnummer, vallade skidor och kände lite hur vallningen kändes. Utöver detta hann vi också med att mygla upp oss med sittliften till toppen av Lindvallen (Madde har en gammal karriär som liftwaffe i Sälen på sitt CV). Till middag åt jag en gigantisk portion pasta med pastasås som en avslutning på kolhydratsladdning.
Mitt team = Johanna och Madde på McDonalds i Lindvallen
Söndagen den 1 mars - Dagen D stod min väckarklockan på 05:00, vid uppvaknandet var jag som ett litet barn på julafton och tryckte med glädje i mig en stor portion med gröt och lite mackor (brukar hata att äta på morgonen i vanliga fall). Madde gav mig bilskjuts till startområdet vid kl 06 och jag fick åka den sista biten själv på skidor - från första backen till starten. Det var ju egentligen tänkt att Madde också skulle åka men då hon åkt på bröstinflammation fick hon inte för sin läkare, i och med detta var jag själv vid starten något som var aningen tråkigt men det fick gå. Då jag inte åkt något seedningslopp hamnade jag i startled 10 dvs några 100 meter bakom där eliten startar. För att komma dit var jag tvingad att gå förbi alla startled som det var långa köer och tanken att jag skulle få stå i kö till starten flög genom mitt huvud. Startled 10 var dock ett undantag och dit var det ingen kö alls! Fram till starten drack jag lite sportdryck, gick på dass och var med på friskis och svettis uppvärmning.
Om jag säger att alla på både den första och andra bilden var före mig + ca 10000 andra så är det lätt att förstå att de första 3 kilometrarna tog runt 50 minuter. Annars gick den första milen till Smågan väldigt smärtfritt vilket inte är särskilt konstigt då det känns som farmora hade kunnat gå milen med stavar på samma tid - drygt en och en halv timme. Åkningen fram till station nummer två Mångsbodarna gick väldigt bra och jag "flög" fram över myrarna! Mellan Mångsbodarna och Risberg sen var det dags för dagens första vurpa av två men det hör till när det inte fanns några spår just i den nedförsbacken och jag ägnat lika mycket tid åt slalom som ett Arkiv X-avsnitt är långt ungefär. I Risberg väntade mitt team med en banan och kamerorna i högsta hugg.
Jag i Risberg med musiken i örat.
"Fulingarna" i teamet lyckades ta ett kort på när jag hade pisspaus också =P
Nästa kontroll, Evertsberg var det 13 km till och i backarna upp till den kontrollen hade jag min första svacka. Hade druckit lite för lite i Risberg och 4,5 mil gjorde sitt. Psykiskt var det också tungt att veta att man skulle åka lika långt en gång till! Jag tog dock lite blåbärssoppa (drack över 2 liter under loppet) och massa annat - köttbuljong är underskattat innan jag gav mig av vidare mot Oxberg. Hade en bra rygg på vägen och sånt hjälper mycket, med bara 3 mil kvar i Oxberg kunde man också känna att det var en distans man brukar klara av på träning (har iaf åkt det en gång i vinter). Efter Oxbergkontrollen hade mitt team hunnit upp mig igen och tog ännu ett kort:
Jag i Oxberg, hade här åkt i nästan 7 timmar och var lite trött.
Efter Oxberg och när jag närmade mig Hökberg fick jag svacka nummer 2, det var ju aldrig nära att jag skulle ge upp men en både psykiskt och fysiskt tuff period då. Mellan Hökberg och Eldris blev det dock bättre då det fanns folk som mutade med godis, apelsiner, plättor etc längs spåret. Eldris var en väldigt mysig kontroll och med 9 km kvar tänkte man att bara ett benbrott och knappt det kunde stoppa en. Det var dock långt mellan kilometrarna och man gick på sparlågan! Att bara lämna skogen och elljusspåret i Mora med ca 2 km kvar gav mig extra krafter, blev dock omåkt av en veteran (mer än 30 lopp) och en kvinna i gul dräkt under sista kilometern. Efter sista lilla backen på bron tänkte jag dock att nu kör jag järnet in i mål och i stakandet på upploppet tog jag både veteranen och kvinnan som var klädd i gult. Att jag spurtade om dem och samtidigt påhejad av Jojjo och Madde och de faktum att jag åkte under 10 timmar gjorde att jag kände mig otroligt nöjd och lycklig när jag gick i mål på 09:48:45.
"I fäders spår för framtids segrar"
En trött men väldigt lycklig kille, fick dalahästen som pokal av "mitt team" -> TUSEN TACK till Madde och Jojo för service och sällskap!
Nu är detta inlägg tillräckligt långt och jag nöjer mig med att skriva att all hemfärd gick bra och att jag nu är tillbaka i Umeå och istället för att jaga mil i skidspåret så jagar jag de 45 hp jag har kvar innan det är sommarlov, 15 av vårens är iaf klara =)
Godnatt på er, jag tror att mitt nästa inlägg kommer att handla om mitt slutspelsskägg som är lika misslyckat som AIK är/kommer att vara mot Linköping.
Det sket sig ("Tack" Moa")!
Jaa jag brukar vara en man som håller det jag lovar MEN mitt löfte om ett Vasaloppsinlägg ikväll kommer ej att hållas detta tackvare EN person. Denna person heter Moa Westermark och är till vardags en god barndomsvän till mig som också sökt sig till lärarprogrammet. Jag använder uttrycket till vardags för att denna kväll (som dock är en vardag men ändå) stal Moa dryga timmen av mitt liv genom att lägga upp detta spel på sin blogg. På en timme kom jag till bana 58 tror jag och det känns som en timme av mitt liv försvann. Den enda trösten är att jag kom lite längre än Sofia i korren som satt och körde parallellt i rummet mittemot. Ni läsare får i uppgift att ta er förbi denna bana och den som eventuellt tar sig i mål får rapportera hur långt det var!
Godnatt!
Godnatt!
Uppdatering.
Hej alla där ute i etern, vet att det var ett tag sen jag skrev nu men jag har haft en del att styra upp sen jag kom hem =) Ett inlägg om Vasaloppet ska skrivas ikväll! Jag vann för övrigt en biobiljett på en välkomstmässa här i dagarna, var och hämtade ut den nu på lunchen och häpnade lite när det var ett presentkort på Bokia på 100 kr. Jag vet inte riktigt vad som är bättre? På återseende ikväll...
91 inlägg senare..
Efter 91 lästa blogginlägg av 16 olika skribenter, två kollade mailar och en stund vid facebook så försvann all den tiden jag tänkte använda till min komplettering på Samhällsen (för att jag missade seminariet igår). Det spelar dock ingen roll för efter 4-5 dagar utan något internet kände jag att det var värt det. Fick dessutom igen 1,66 tentor idag med väldigt bra resultat så jag lutar mig tillbaka, klappar mig själv på axeln och tar tag i uppgiften ikväll eller imorgon. Snart ska vi på Ica och då ska jag hämta ut ett gäng med foton från postfoto.se också. Jag är nöjd med tillvaron just nu och lovar er läsare ett långt inlägg om Vasaloppet och vad som hände innan, under och efter loppet.
