Den "sociala ångesten" som ingen annan känner?
Igår diskuterades vid fikat att jag nog är den enda som kan tycka det är "jobbigt" att gå in på Facebook när jag fyller år. Per ville hårddra det så långt att det var pga att jag skulle känna mig tvingad att svara på alla potentiella gratulationer. Så "illa" är det inte, jag känner mig däremot tvingad att svara på ev frågor som folk ställt. När jag nu kikat igenom och sett att det bara blev 3 frågor så känns det överkomligt.
Vill samtidigt ta och lyfta Facebook som fenomen, jag fick 29 st gratulationer från alla håll och kanter i världen. Ur ett 1900-talsperspektiv är det ju helt fantastiskt, 2000-talets kommunikationsvägar innebär att vi kan skapa allt större nätverk och hålla kontakt med folk trots att man aldrig ses. Ni som känner mig väl förstår att allt detta är något som passar mig som handen i handsken.
Vill samtidigt ta och lyfta Facebook som fenomen, jag fick 29 st gratulationer från alla håll och kanter i världen. Ur ett 1900-talsperspektiv är det ju helt fantastiskt, 2000-talets kommunikationsvägar innebär att vi kan skapa allt större nätverk och hålla kontakt med folk trots att man aldrig ses. Ni som känner mig väl förstår att allt detta är något som passar mig som handen i handsken.
Kommentarer
Trackback
