När allt stannar upp.
Hela livet går dock inte i ultrarapid, var på mormors begravning imorse. Det var väldigt fint, några vilsna aprilsnöflingor dinglade ned utanför gravkapellet som ett tecken på att lilla mormor har det bättre där hon är nu. Att se någon brytas ned succesivt av en demenssjukdom som jag sett mormor göras under de senaste 7-8 åren är inget man ens önskar sin värsta fiende. Därför är en stor del av mig väldigt glad att hon nu får vila, samtidigt känner jag ett väldigt medlidande med världens piggaste morfar. Jag kommer minnas mormor med värme. En liten tant, alltid med perfekt permanentat hår, mjuka händer och ett leende på läpparna.
Lisa Degerman, Skellefteå, avled natten till den 27 mars på Regnbågens äldreboende efter en längre tids sjukdom. Hon blev 87 år.
Lisa var född i Norra Bastuträsk och var dotter till Elvira och Villiam Lundmark. Hon växte uppmed sju syskon. Lisa arbetade som ung på ålderdomshemmet i Kusmark. Sedermera fick hon anställning hos en familj i Medle, och det var i denna by hon träffade sin blivande make Kurt. De fick tre barn tillsammans. När barnen blivit äldre gick hon åter ut i arbetslivet och började arbeta som hemsamarit.
Lisa var mycket omtänksam och värnade om oss alla. Hon var en riktig matmamma och ingen kunde slå hennes köttbullar eller palt. Lisa var också duktig på att handarbeta och har genom åren broderat många fina alster till dess synen försämrades och satte stopp för det. Läsning var också ett intresse. Trots stigande ålder och sjukdom var det viktigt för henne att ”se bra ut” och hennes intresse för kläder fanns så länge hon kunde uttrycka sig.
Vi sörjer vår älskade Lisa, men hon är väl värd att få avsluta sina dagar efter en lång sjukdomstid och få lugn och frid.
Kurt och barnen
Ikväll har jag tagit tid för mig själv och gjort det som fallit mig in, det behövs verkligen! På återseende allesammans =)
